Ellen Keys Strand från 1910 reser sig i full prakt utmed leden med namn efter den kända författarinnan.
Malin Haawind kom som stipendiat till Strand 2018 för att skriva en fackbok om smuts. Men med sig därifrån fick hon Ellen Keys hushållerska Malin Blomsterberg. Fem år senare är Malin Haawind tillbaka på Strand. Resultatet av vistelsen är romanen Den som följer en stjärna vänder inte om.
Läsaren får följa Malin Blomsterberg under de tolv år hon arbetar som hushållerska hos Ellen Key – de ska bli de sista i hennes liv. Ur brev och anteckningar växer den fram, Haawinds omsorgsfulla skildring av skomakardottern och kokerskan Malin Blomsterberg som sommaren 1914 fotvandrar från Skåne till Östergötland för att söka upp Ellen Key på Strand. Hon vill tacka Key för böckerna hon skrivit. Författaren tolkar skeendet som att Malin har för avsikt att bli kvar hos storheten som hon beundrar och vars tankar hon tagit del av. Malin blir Ellens trotjänarinna, sekreterare, lärjunge, vän och förtrogna.
– Jag är utbildad inom etnologin och hyfsat inläst på Ellen Key. Jag skrev färdigt fackboken Satans skit, men fick med mig Malin Blomsterberg därifrån. Hennes livsöde fascinerade mig väldigt mycket och jag ställde många frågor till Maja Rahm som är föreståndare på Strand. Det vore roligt att försöka skriva om det här någon gång. Men jag hade några böcker ”i kö” at skriva först, utbrister Malin med ett leende.
Du hade ett annat romanprojekt i tankarna, eller hur?
– Ja, jag hade kommit en bit in på det som senare blev trilogin om Dagmar från Slite och Holger från Skärhamn, och deras resa genom Folkhemssverige. Böckerna bygger på min egen släkthistoria, om min mormor och morfar. Det är ju helst skönlitteratur som jag vill hålla på med.
Författaren Malin Haawind berättar om en speciell stund på Strand. Aldrig kommer hon så nära Malin Blomsterberg som när föreståndaren Maja Rahm visar henne kokboken med Malins tumavtryck i köttsaft under receptet på kroketter av tunga.
Du återvände till Strand?
– Jag hade den stora lyckan att få komma tillbaka som stipendiat, fem år senare. Det är fantastiskt. Man får verkligen använda huset och sitta vid Ellens skrivbord. Om kvällarna står jag i Malins kök och gör i ordning mina små måltider.
Malin berättar om samtalen med Maja Rahm.
– Hon får mitt första tack i boken. Jag har haft så mycket glädje av våra samtal. Maja är precis lika intresserad som jag själv. Det finns ju en gräns för hur mycket en familj orkar höra av sådana här projekt, utbrister Malin och ler spjuveraktigt.
Maja Rahm är föreståndare på Ellen Keys Strand.
Malin Blomsterberg är en intressant person, men hur mycket fann du skrivet om henne i skuggan av Ellen Key?
– På Kungliga biblioteket finns Ellen Keys samling som är sjutton hyllmeter. I den finns en så kallad kapsel, en mapp av kartong om Malin Blomsterberg. Däri ligger ett antal brev i ett kuvert där det står ”Brev till Malin Blomsterberg som Ellen Key ej bränt”. Och då ligger man ju vaken om nätterna och funderar över de brev som inte finns kvar. Där finns inga brev från Malins familj till exempel, utbrister Malin Haawind.
Vad fanns mer i kapseln?
– Några urklipp och två anteckningsböcker som tillhörde Malin. Den ena är mer prosaisk och innehåller recept och listor som en hushållerska har. Men i den andra finner man Malins anteckningar om hennes läsning, om litteratur och filosofi. Tillsammans ramar de här två anteckningsböckerna in hennes tillvaro på ett fint sätt.
Malin berättar att det finns spår av Malin Blomsterberg i arkiv om andra kvinnor. Hon blev god vän med Elin Engström som var en av tidens socialdemokratiska kvinnor, en mycket engagerad person som också satt i styrelsen för stiftelsen Strand. Elin Engströms samling finns i Arbetarrörelsens arkiv:
– Däri finns ganska många brev från Malin till Elin. Där får jag Malins egen röst. Sedan har vi Klara Johansson. Lite bortglömd idag, men hon var en känd kulturpersonlighet vid den här tiden. Klara och Malin skrev brev till varandra. De finns i Klara Johanssons arkiv.
Ur brev och anteckningar växer Malin Haawinds omsorgsfulla skildring av skomakardottern och kokerskan Malin Blomsterberg som sommaren 1914 fotvandrar från Skåne till Östergötland för att söka upp Ellen Key på Strand.
Malins arbetsbörda i Keys hem är ganska omfattande. Hon ska sköta hemmet, laga all mat, ombesörja alla bjudningar och sedan själv delta i dem med kvicka kommentarer och insiktsfulla resonemang.
Hur tydlig var Malin med sin tillvaro?
– Inte så tydlig. Hon gnäller inte i onödan. Sådant får man läsa mellan raderna.
Det råder trots allt en klasskillnad mellan Malin och Ellen eller ”Matte” som Ellen tycker att Malin ska kalla henne med betydelsen matmor. I den senare brevväxlingen mellan Malin och Elin Keys väninnor framgår ändå att Malin öppnar upp och antyder något om Ellens sviktande hälsa. Den stora personligheten Ellen Key åldras. Malin sätter en asterisk i sin text och skriver utmed brevets sida:
– Hon håller god min men ”läcker ut information” på det här sättet där hon ger uttryck för sin oro. Senare blir hon mer desperat och skriker om hjälp till Ellens syster Hedda.
Varför brände Ellen breven som Malins familj skrev till henne, tror du?
– Svårt att säga. Kanske mindre dramatiska anledningar än vi tror. Ellen kan ju ha tyckt att de innehöll mest vardagsprat och inte var värda att spara.
Kan Malin ha skrivit saker om Ellen i breven?
– Jag skulle kunna tänka mig att Malin ändå ville skydda Ellen inför familjen där hemma. Nu spekulerar jag, men jag tror inte hon beklagade sig till sin egen familj. Malin ville nog inte att de skulle få någon negativ bild av Ellen Key.
Att researcha är väldigt roligt! berättar Malin Haawind. Till exempel om den modiga och kloka kvinnan bakom storheten Ellen Key.
Malin får en väldigt speciell roll. Hon är inte bara hushållerska hos den världsberömda Ellen Key. Malin blir också Ellens förtrogna väninna och samtalspartner. Men samtidigt som Malin ska sköta hemmet förväntas hon delta i sammankomsterna och samtala med gästerna. När hon väl får gå till sängs, med förhoppningar om att läsa en stund, slocknar hon fullständigt utmattad. Det blir för mycket för Malin och hon blir sjuk. I romanen talar läkaren till Malin. Själv kan hon bara tänka på att äntligen få vila. Hon överhör läkaren när han lämnar över henne i en sjuksköterskas vård: ”Den här är riktigt illa däran, sätt noggrant vak på henne.”
Malin får en diagnos som säger något om den tid hon lever i, eller hur?
– Ja, ”Neurasthenia gravis psychosis. Vid utskrivning: Obotad.”
Psykos, eller skulle vi kalla det svår depression idag?
– Hon ser ju saker när hon mår som sämst. Sådant som inte tillhör verkligheten och hon har svårt att skilja dem åt. Det är svår depression som främst är diagnosen. Sedan står även psychosis inom parentes, hon kan alltså ha haft problem med vanföreställningar när det var som värst.
”Jag hade den stora lyckan att få komma tillbaka till Strand som stipendiat efter fem år. Det är fantastiskt att få vara i huset, sitta vid Ellen Keys skrivbord och göra i ordning små måltider i samma kök som Malin lagat mat”, berättar författaren Malin Haawind.
Bokens Malin har en inbillad fågel som återkommer och som hon aldrig blir fri från. Den följer med henne hela vägen till ända till Vadstena och pickar på järnsängens gavel.
Det finns ett förundersökningsprotokoll som upprättas efter Malins Blomsterbergs försvinnande och död. Man har pratat med familjen och bekanta. Här finns information om och ett slags historik om hennes mående. Från tjugoårsåldern har Malin haft ”svåra perioder”. Det är sorgligt att tänka på de begränsade möjligheter som fanns för henne att få hjälp. Idag hade Malin kanske fått rätt sorts läkemedel och samtalsterapi.
– Ja, då för tiden bestod gick mentalvården mest ut på att man bara av att man skulle ligga i en säng eller i bad långa stunder tills huden i värsta fall löses upp.
Ur brev och anteckningar växer Malin Haawinds omsorgsfulla skildring av skomakardottern och kokerskan Malin Blomsterberg som sommaren 1914 fotvandrar från Skåne till Östergötland för att söka upp Ellen Key på Strand.
Ändå sköter sig Malin. Hon har insett att om hon inte gör för mycket väsen av sig, slipper hon sprutor, bältesläggning och elchocker. När Malin skrivs ut drar Ellen Key igång med sina planer som vanligt. Eftersom Malin nu ändå är i Vadstena är det lämpligt att hon besöker vissa personer. Direkt från mentalsjukhuset ska hon gå på artighetsvisiter, men Ellen släpper planerna.
Förändrades din bild av Ellen Key när du skrev om Malin?
– Den fördjupades såklart. Man kan förstås störa sig på ganska mycket, samtidigt är jag i grunden övertygad om att hon bara ville gott. Men det är också intressant hur olika vi förhåller oss till historiskt kända personer. Vissa blir knappt nåbara och orörbara medan andra får vara lite mer mänskliga, som Ellen Key. De som intresserat sig för henne har inte satt henne på piedestal. Så min bild har inte kullkastats brutalt. Jag märker att när jag är ute och pratar om min bok, hamnar jag ofta i ett läge där jag tar henne i försvar.
I Malin Haawinds roman får läsaren följa Malin Blomsterberg under de tolv år hon arbetar som hushållerska hos Ellen Key.
Vi talar en stund om att Ellen Key ju alltjämt en kvinna som lever ett privilegierat liv och är ganska blind för vissa saker. Hon förstår sig på att dra en lans för arbetarkvinnor och deras bildning, men hon förstår inte vidden av hushållerskan Malins enorma arbetsbörda. De båda lever i en annan tid. Under rådande hierarkier kommer Malin aldrig på tanken att sätta ner foten och tala om för sin matmor hur det faktiskt ligger till:
– Nej, och Ellen Keys avsikter är ju goda, men Gud så klumpig hon kan vara! I boken låter jag Ellen Key vid ett tillfälle säga om en annan person men det gäller också Key själv: ”Även den som vill gott, kan göra ont.”
Författaren Malin berättar entusiastiskt vidare om Malin Blomsterberg som ju också visar prov på stort mod. Hon vågar närma sig Ellen Key. Det finns en stolthet i henne. Hon har bildningstörst, vill komma närmare litteraturen och filosofin.
Malin Haawind märker att hon ofta hamnar i ett läge där hon tar Ellen Key i försvar när hon är ute och pratar om sin bok. Här under ett föredrag om boken i Linköpings bokhandel.
– Det här har också med Ellen Key att göra, som har sitt ansikte vänt mot arbetarna. En av hennes hjärtefrågor är att sprida bildningskultur till arbetarklassen, särskilt till kvinnorna. Det blir lättare för Malin att söka upp Ellen Key, än andra storheter. Ellen må haft många sina brister men hon hade en unik position med stort kulturellt inflytande. Många andra intellektuella storheter brydde sig inte särskilt mycket om arbetarklasskvinnornas bildning.
Är det kul att researcha?
– Det är det roligaste som finns! När jag får uppleva de här stunderna. Som med Malins kokbok på Strand. Föreståndaren Maja Rahm kommer upp en dag från källaren och säger: ”Jag måste visa dig den här!” Det är Malins flitigt använda kokbok, en ganska tunn, men flitigt använd sak. När jag bläddrar i den ser jag Malins anteckningar och justeringar av recept. På något uppslag ligger ett hundhår. Ellen hade ju flera Sankt Bernardhundar. På ett uppslag läser jag receptet på kroketter av tunga och ser ett präktigt tumavtryck i köttsaft. Då lägger jag min tumme över det och känner att vi nästan når varandra genom åren, avslutar Malin Haawind.