Skönheten som sticker ut

Kvinnligt konsthantverk har alltid dissats. Nu lyfter en liten utställning fram dess skönhet och likheterna med "manlig motorik" är överraskande många.

Fickor. Framsidan av en fickkofta för små flickor och pojkar

Fickor. Framsidan av en fickkofta för små flickor och pojkar

Foto: Magnus Sjöholm

Ödeshög2017-08-04 08:43

För mig är en mycket liten obskyr konstutställning söder om Ödeshög, ”Brodera på stickat”, sommarens bästa konstupplevelse i Östergötland.

Vägen dit kan liknas vid utställningsobjektens tillkomst. Det är långt från de linjära motorvägarna, ute på den grönskande landsbygd vars kommunikationsmönster trampades upp för århundraden sedan: runt åldriga åkerlappar svänger den smala, forna stigen hit och dit, höjer och sänker sig i ständigt mjuk harmoni innan det vid grusvägens ände uppenbaras: Östergötlands ullspinneri.

Britt-Marie Christoffersson visar här upp ett hundratal exempel på olika former av broderi på ett stickat fundament. Mönstren är vackra, de broderade färgkombinationerna och formerna harmoniserar med det stickande. Det är stramt och upprepande, samtidigt fritt och fantasifullt. Inte konstigt att en kultur som avgudar Bonsaiträd älskar hennes konsthantverk. Hon har haft separatutställningar I Japan, exporten håller liv i ett helt ullspinneri och glossiga handarbetesmagasin marknadsför uråldrigt, kvinnligt svenskt konsthantverk. Japanska kvinnor flyger till och med till hit i grupper för en workshop i Britt-Maries mästerliga broderiteknik.

Själv begriper jag inte ett dugg av olika teknikerna, det är rena grekiskan för mig men jag behöver inte heller förstå texten för att njuta av en vacker sång. Kanske är det inte avsikten men jag väljer ändå att se det broderade som knappar. Att de sitter parvis på stickade ”kartor” förstärker mitt intryck av denna smått kultförklarade retrosymbol för ouppdaterade möten och samvaro.

I mitten av den lilla utställningslokalen hänger några tröjor där speciellt en, ”koftan med hundra fickor”, är ett underbart galet plagg som kan symbolisera allt det som broderi och stickning också är även om det inte alltid verkar så uppenbart ¬– det lekfulla och gränslösa.

Genusperspektivet går inte undvika här. Det är ett uråldrigt hantverk, en social funktion i ett samhälle där kvinnors egentid var grymt begränsad. Jag associerar utan problem denna lågintensiva fingerfärdiga feminina kreativitet med en annan form av nördigt, osexigt och nästan tidslöst konsthantverk. Custombyggande av bilar (”pimpning”) är ett uttryck för manlig motorik som visserligen väsnas lite mer. Materialen är hårdare och formerna kantigare, verktyg både fler och grövre men fantasin, fingerfärdigheten, den bristande funktionaliteten och det underbart estetiska excellerandet är lika ljuvligt. Det är ett nörderi som nog lätt blir till besatthet, som utan problem kan innefattas i konstbegreppet eftersom det av nödvändighet ifrågasätter samhällsnormer som socialisering och funktionalitet.

Se ”Brodera på stickat”, tiden är knapp.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!