Solen silar in genom de spröjsade fönstren, utanför jublar fåglarna i kapp och åkrar och ängar böljar mot skogsbrynet i fjärran.
I sitt hem på gården Uttersbo i Nykil har Gunilla Ingves naturen in på knuten. Så det känns inte särskilt märkligt att hennes böcker handlar om livet i naturen.
-- Men det var mina barn som väckte mitt naturintresse, berättar hon när vi satt oss tillrätta i den ljusa och hemtrevliga skrivarlyan i en kanten av den lummiga trädgården.
Det spetsiga yttertaket ger rymd i det lilla cirkelformade rummet.
-- Takhöjden ger plats för tankar och fantasi. Jag måste ha ro för att kunna skapa. Det är något speciellt att arbeta i ett begränsat utrymme utan något som stör.
Gunilla Ingves är uppvuxen i Kisa, men större delen av sitt vuxna liv har hon bott på Uttersbo. Gården var från början hennes farfars, men sedan 60-talet har hon bott här med make, barn, katter och hundar.
Husdjuren är omskrivna i flera av hennes böcker, men det är insekter och andra småkryp som ligger henne varmast om hjärtat.
-- När mina döttrar var små frågade de mig om insekter de såg. Det jag inte visste själv tog jag reda på. Sedan ritade och berättade jag för dem.
Tecknandet var naturligt för Gunilla Ingves, som utbildad mode- och reklamtecknare. Och skaparglädjen tackar hon barndomens internatskola för.
-- Jag flyttade hemifrån till Viggbyholmsskolan utanför Stockholm redan när jag var elva år. Där bejakades det man ritade och målade.
-- Det gav självförtroende. Det är viktigt att barn får höra att de duger och att det de gör är värt något.
Och just ta barn på allvar försöker Gunilla Ingves göra i sina böcker.
-- Barn vill veta saker, många är som små professorer och vill ha reda på mycket fakta. Och jag tror att om barnen lär sig mer förstår de också att värna om djur och natur.
Döttrarnas frågor resulterade i en hel serie böcker på temat "Har du sett . . .". Gunilla Ingves serverade de unga läsarna fakta om nyckelpigan, maskrosen och daggmasken med flera på typisk 70-tals vis. Pedagogiskt, avskalat och utan krusiduller.
Men tiderna förändras och barnbarnen ville ha mer äventyr och fantasi.
-- Och så hittade jag Nalle Bruno hos en kamrat som renoverar gamla leksaker. Han ville liksom vara med i böckerna.
Sitt namn har han efter Gunilla Ingves man, som heter Bruno.
-- Just det var faktiskt förlagets idé, avslöjar hon.
Så nu är det Nalle Bruno som upptäcker småkryp och råkar ut för spännande äventyr i Gunilla Ingves böcker. Hon lägger just nu sista handen vid den femte boken i serien och nästa vår kommer "Nalle Bruno och gräshoppan Tippe".
-- Det var så befriande med Nalle. Det är roligt att rita nallar och man kan komma loss, gotta sig i känslor och ge dem ett mycket fräckare uttryck än när man ritar barn. Det blir gärna lite för sött och gulligt, tycker hon.
I Nalle Bruno-böckerna kommer läsarna också närmare småkrypen eftersom Nalle kan göra sig pytteliten.
"Det är ingen som vet hur det går till. Med nallar kan man inte så noga veta."
Hon visar bilder och manus till den kommande boken, där Nalle Bruno och gräshoppan fastnar i ett spindelnät. Skräcken syns tydligt hos dem båda. De blir räddade i sista stund, men gräshoppan blir av med sitt ena bakben.
-- Man måste våga skriva också om det svåra. Men det gäller att vända det till något positivt.
Gräshoppan klarar sig bra med ett ben och får till och med "ja" på sitt frieri till gräshoppflickan.
Just gräshopporna studerade Gunilla Ingves själv ingående under två somrar.
-- Jag såg hur honorna sträckte på bakbenen, som en slags gymnastik. Senare läste jag mig till att det är så de avvisar envisa friare.
Men gräshoppor i all ära. Det är klotspindlarna som är Gunilla Ingves favoriter.
-- Jag kan sitta i timmar på ängen och bara titta på hur spindlarna bygger bo och får ungar. Det är så överskådligt -- en helt egen värld som många inte ser.
Vi går en sväng längs grusvägen bakom huset. I beteshagen finns dammen där Nalle Bruno möter grodan Lisa och den farliga trollsländelarven.
Allt det som böckerna beskriver finns i Gunilla Ingves närmiljö men det hindrar inte att de läses av barn runt om i världen. Alla hennes böcker finns översatta till franska och där prisades också hon nyligen för sin gärning av en organisation som värnar om faktaböcker.
-- Det kändes fantastiskt kul. Jag fick motta priset på 20 000 franc i Paris.
Det är bilderna som kommer först när Gunilla Ingves skapar sina böcker. Hela idén finns i bilder som hon först skissar i små rutor.
-- Som ett filmmanus. Jag bygger på, ändrar och gör om. Det är det som är det roligaste, att jag aldrig riktigt vet var en bok slutar.
Och skriver det gör hon för hand. Datorer och kreativitet går inte riktigt ihop tycker hon.