Att Cecilia Edefalk är en av Sveriges mest betydelsefulla konstnärer är varken någon nyhet eller överdrift. När hon nu kommer "hem" till Norrköping och konstmuseet är titeln på utställningen passande nog "Hemkomsten". Den öppnar på lördagen, men utan sedvanlig vernissage med tanke på virushot. En högtidsstund väntar ändå den konstintresserade.
I torsdags presenterades utställningen för media med Cecilia Edefalk på plats. Med entusiasm och detaljrikedom berättade hon om sitt konstnärskap under den makliga färden genom gallerierna där hennes konst ställs ut till och med den 4 oktober.
– De har givit mig nästan hela museet att göra allt jag har lust med. Fantastiskt. Ett projekt som har funnits inom mig under en lång tid, utbrast Cecilia Edefalk.
I vilken mån är Norrköping fortfarande "hemma" för dig?
– Jag har lämnat Norrköping. Men uppskattar att komma tillbaka. Det finns en humor här som jag inte har stött på någon annanstans.
Intendent Helena Scragg, curator för "Hemkomsten", menade samtidigt att uttrycket "komma hem" i det här fallet kan liknas vid ett sorts återvändande till naturen:
– Ett bärande tema för utställningen är sinnlighet och närvaro i naturen. Cecilias önskan är att "Hemkomsten" ska påminna oss om det speciella med att leva och betydelsen av att aldrig tappa bort vår känslighet till att levande.
Cecilia Edefalk, född och uppvuxen i Norrköping, fick sitt genombrott med serien "En annan rörelse" på Galleri Sten Eriksson 1990. Sju målningar med samma motiv som bygger på en bild. Sex av dem ingår i utställningen. Den sjunde finns i ägo utanför EU och bedömdes vara för kostsam att frakta hit till "Hemkomsten". Ett svartvitt foto återbördar nu i gengäld målningen till sitt fotografiska ursprung och fullbordar samlingen.
"Hemkomsten" visar 40 år av Cecilia Edefalks breda och rika produktion. Från första självporträttet från 1960-talet till betydande oljemålningar som "The Bee Girl" och "Solo", via akvarellerna över Europas havsstrandväxter till samtalen med avlidna konstnärer.
– En talang gör att jag kan få kontakt med döda konstnärer. Ber dem om råd. Många har förmågan utan att veta om det. Bara man tar det på allvar.
Hela utställningen omfattar en rad målningar, foton och skulpturer. Dessutom ingår blomsterängen "BO", en permanent installation som under våren tar form på museets framsida.