Vem var för?
Vem var mot?
Var står vi idag?
Norrköpings Stadsmuseum inviger på söndag en utställning, som skakar om Norrköping i sin själ, berör dess hjärta och tar tanken genom och för generationer. Utställningen "Medlöperi och motstånd" med underrubriken "Nazismen i Norrköping – då och nu" är byggd på forskaren och författaren Johan Perwes bok "Mörkläggning" från 2016, som handlar om nazismen och motståndet i Norrköping 1933–1945.
– Det är en utställning som ligger helt rätt i tiden. Vi ser i dagens samhälle, såväl i Norrköping som i världen, en förändring av värderingar, tolerans, medmänsklighet och solidaritet, säger Ellika Kyndel, museipedagog och projektledare på Stadsmuseet.
Johan och Ellika har tillsammans producerat utställningen, som ska pågå i över ett år. Den berättar om de nazistiska rörelserna i Norrköping under 1930-talet och andra världskriget, men också om de som valde och vågade göra motstånd.
– Vi vill ge en bild av dåtidens Norrköping genom berättelser om personer och organisationer på båda sidor, säger Ellika.
– Det finns många osynliga historier från 1930- och 40-talet. De var aldrig på agendan, när jag själv gick på gamla Kungsgård (S:t Olofsskolan) mitt i stan. Man tog inte upp de frågeställningarna då, men de väckte mitt intresse och nyfikenhet. Det var början till min forskning och bok, menar Johan.
Det vilar ett allvar längs promenaden i Stadsmuseet, där porträtten, bilderna och rubrikerna längs väggarna fångar besökaren och tar dig med på en historisk resa.
Arrangören är väl medvetet om utställningens laddade ämne, som skapar känslor.
– Vi har gjort en säkerhetsanalys och har ett nära samarbete med kommunens säkerhetsavdelning. Det blir också en höjd säkerhet med väktare vid vissa tillfällen, säger Ellika.
Bildarkivarien Pernilla Pusa har med sig ett litet fotoalbum med bilder från Norrköping under våren 1945, när överlevande från förintelseläger i Nazityskland kom hit för vård, mat och ett hopp om en ny framtid.
– Det är bilder som aldrig visats upp tidigare. Vi visar dem i ett bildspel. Albumet hittades av en slump, när en nära vän till mig hjälpte sin mamma att flytta, säger Pernilla, som också varit med och plockat fram bilder, valt filmer och skrivit texter.
Hon bläddrar försiktigt från sida till sida.
– Jag blir lika berörd varje gång jag möter de här bilderna och ser människornas blickar, säger hon.