Stora teatern är platsen. Det är knäpptyst i salongen. På scenen står tre mikrofoner och en radda stolar. Text på en skärm berättar om vad de vill, där finns de mer än 700 namnen på skådespelerskor som skrivit under uppropet mot sexuella övergrepp inom film- och teatervärlden. " Vi kan inte längre vara tysta", får vi läsa.
Nej, de kan inte längre vara tysta och in kommer 13 skådespelerskor med sina manus. Tre och tre går de fram. Ingen läser sitt eget vittnesmål, även om säkert alla har sina erfarenheter. Vittnesmålen är anonyma, kommer från hela landet och inte heller förövarna kan identifieras.
Så rullas berättelserna upp. Där finns 23-åringen som i en scen ska gestalta att hon är obekväm med en situation. Regissören ber en medspelare ta henne på brösten för att få äkta känslor.
Där kommer vittnesmålet från flickan som bara var en prao-elev. Teaterchefen tafsar på henne med motiveringen att "en skådespelare måste vara öppen för olika sexuella erfarenheter". Där finns scenen där skådespelerskan enligt anvisningarna ska få en dask i rumpan, istället för motspelaren sin hand hela vägen in. Och här berättas om gestaltningen av ett samlag på scen som urartar. För att bara nämna en liten, liten del.
På plats denna kväll finns Johan Celander, teaterchef och Scenkonstbolagets VD Pia Kronqvist. De är båda överens om att en sådan här manifestation är viktig och bra.
– Jag är jättetacksam för att de gör det. Många och kända kvinnor blir röst för alla kvinnor, säger Pia Kronqvist.
Hon tillägger att hon inte alltid varit chef, inte alltid jobbat i den här branschen.
– Jag har själv råkat ut för saker.
Även Johan Celander är positiv till #tystnadtagning.
– Helt underbart. Heder åt dem.
Vad han känner till har inga grova övergrepp skett på Östgötateatern.
– Jag tror och hoppas det. Om det hade hänt hoppas jag att det hade kommit fram.
Men precis som i alla andra branscher har det förekommit mindre grova fall. Folk som bettet sig illa och missbrukat sin maktposition.
– Då har jag agerat kraftfullt, tycker jag själv, säger han och förklarar att det innebär att man till exempel inte återanställt personen.
En viss jargong har också förekommit. Det var man inte lika observant på för kanske 20 år sedan.
– Precis som med alkoholmissbruk så såg man mellan fingrarna med det.