Åke Bjurhamn sörjer sin vän Lars Vilks. ". Det var bara ett par dagar sedan vi var i kontakt", säger han.
Konstnären Lars Vilks dog under söndagen i en trafikolycka utanför Markaryd. Han färdades i bilen tillsammans med två polismän. I en lägenhet i Norrköping, nästan ett dygn senare, träffar vi konstnären Åke Bjurhamn. Han beskriver Lars Vilks som en vän.
– Vi har känt varandra sedan 1970-talet. Han stod vid min sida när jag blev polisanmäld för mitt konstverk Painted Stones. Det var 1978. Vi träffades regelbundet och senast vi träffades var på min kulturmiddag för två år sedan. Han bodde hos mig när vi träffades i Norrköping. Det är otroligt sorgligt att han dog så här, säger Åke Bjurhamn.
Åsikterna går isär om Lars Vilks och om hans gärning. Åke Bjurhamn är inte intresserad av att recensera. Men det glöder till i ögonen när han beskriver den brist på stöd som han tycker att konst- och kultursverige gav Lars Vilks. Framför allt efter stormen kring hans teckningar av profeten Muhammed som rondellhund.
– Det fanns en feghet där nästan ingen ville ställa sig på hans sida. När jag var curator på Galleri Kronan och vi ställde ut honom 2011 var vi i princip de enda som gjorde det i Sverige. Ingen annan gjorde det. Det jag vet är att fler borde ha tagit ställning för den fria konsten, säger han.
Lars Vilks i samband med utställningen The Gaston Zucca Legacy på Galleri Kronan 2010.
Lars Vilks liv förändrades efter hans rondellhundsteckningar. Och Åke Bjurhamn berättar att han frågat Lars Vilks om han ångrat sig att han gjorde teckningarna.
– Jag frågade och han sa att han ångrade sig. Det var inte värt att leva det liv han gjorde. Som fånge och med polisbevakning dygnet runt. Det var inget fritt liv, säger Åke Bjurhamn.
Åke Bjurhamn tillsammans med sin fru Sylva Bjurhamn Hedell i soffan där Lars Vilks tog plats när han bodde hos paret.
Hur var det när Lars Vilks senast var hemma hos dig?
– Jag minns att säkerhetspolisen kom hem till oss och gjorde en genomgång. Man kollade reträttvägar. Man kollade risker. Under hela besöket, under två dagar, var det två säkerhetsvakter som fanns på plats. Men jag minns mötet som givande. Lars Vilks var en vän med humor och förmågan att med sin intelligens göra att andra också kände sig intelligenta, säger Åke Bjurhamn.
Åke Bjurhamn är mycket kritisk mot kultur- och konstlivets brist på vilja att försvara Lars Vilks.
Hur kommer omvärlden minnas Lars Vilks?
– Jag vet inte. Men för mig är det en vän som jag ofta talade med. Vi pratade om mycket. Senaste tiden pratade vi mycket om" Nimis", (hans konstverk vid Håle stenar i nordvästra Skåne). Jag kommer sakna honom. Det är svårt att förstå att han är borta. Men jag är övertygad om att vi kommer att mötas igen.
Åke Bjurhamn och Lars Vilks kände varandra sedan 1970-talet. Här från ett tillfälle i Norrköping.