Martin Sundberg vid Gösta Adrian-Nilssons "Hästtämjaren" som köptes in 1945.
Två av museets tidigare chefer – Aron Borelius (chef 1945–58) och Birgitta Flensburg (1987–2003) – står i fokus när Norrköpings konstmuseum firar sina 75 år vid Kristinaplatsen med två parallella jubileumsutställningar. Både "Säsongens bästa" och "You Don´t Love Me Yet" är redo att möta publiken, även om det är oklart när museet öppnar igen. Förhoppningen är efter påsk.
Vi har sett de båda utställningarna och kan åtminstone bjuda på ett litet smakprov.
Att Isaac Grünewalds "Det sjungande trädet" tar emot besökaren i "Säsongens bästa" är ingen slump. Verket är konstmuseets mest kända representant för den svenska modernismen från 1900-talets början och sannolikt Aron Borelius främsta fynd som chef. Han betalade 10 000 kronor för verket och fick duken direkt ur den uppburne konstnärens hand.
– Visst, det är ett viktigt verk för oss. Det är också meningen att det är det första man ser som besökare. Jag har alltid fått höra att "Det sjungande trädet" oavbrutet hänger framme. Kanske ingenting att sympatisera med, eftersom det i så fall inneburit att andra verk i våra samlingar aldrig fått komma fram. Nu stämmer det inte. "Det sjungande trädet" är inte alltid framme, säger Martin Sundberg, museets intendent för samlingarna.
Rena färgexplosionen när Isaac Grünewald dominerar en hel vägg med sina verk.
Nu är den det som sagt. Men "Säsongens bästa" är mycket mera än "bara" Isaac Grünewald. Totalt visas 130 verk av ett 80-tal konstnärer och stilar, perioder och uttryck blandas friskt och djärvt. Högt som lågt. Känt som okänt. Vilket också är meningen och bidrar till liv och rörelse på väggarna.
– Poängen är att inte bara visa mästerverken. Utställningen ska spreta och vi vill visa variationen i samlingen, påpekar Martin Sundberg.
Aron Borelius var en chef av den gamla skolan som varvade sitt uppdrag på konstmuseet med att själv skriva konstkritik i lokalpressen. Emellanåt skrev han i egen sak och hans penna fungerade då som en effektiv plattform för att sälja in de konstnärer han tyckte borde finnas på konstmuseet. Metoden kritiserades men samtidigt har Aron Borelius också hyllats för sin insats med att bygga upp konstmuseets samlingar med framstående svenska konstnärer som Sigrid Hjertén, Carl Fredrik Hill, Gösta Adrian-Nilsson och Vera Nilsson.
Nu får vi chansen att avnjuta dem alla på en och samma gång.
"Säsongens bästa" bygger på ett forskningsprojekt i samarbete med Göteborgs konstmuseum och Göteborgs universitet.
"En drastisk förändring". Så beskriver Helena Scragg (bilden) konstmuseet under Birgitta Flensburg.
Även Birgitta Flensburgs betydelse för konstmuseet har uppmärksammats genom åren. Med henne kom en ny tid och ny inriktning till samlingarna. Hon köpte in unga samtida konstnärer, ofta kvinnliga, och ökade jämlikheten i utbudet. Herrarna som målade i olja utmanades av kvinnorna som jobbade med modernare uttryck som video, fotografi och konceptkonst. Allt detta uppmärksammas i "You Don´t Love Me Yet" och betar man av båda utställningarna på en gång, blir kontrasten uppenbar och livgivande.
Annika von Hausswolffs bildserie där hon "gömmer" sig bakom ett uppblåst jättetuggummi.
– När fotokonsten blev accepterad öppnades samtidigt möjligheterna för kvinnorna. Flera av deras bilder bär på en attityd och punkig nerv. Det var en drastisk förändring som Birgitta Flensburg stod för. En medveten process har hon sagt mig, påpekar konstmuseets utställningsintendent Helena Scragg.
"You Don´t Love Me Yet" består av 18 verk av konstnärer som Annika von Hausswolf, Maria Friberg och A Karlsson Rixon.
Utställningarna ska öppna i april och pågå till den 29 augusti.