Det började med för mycket känslor för en doktorsavhandling. Norrköpingsbon Jacob Nordangård doktorerade i Tema Teknik och Social Förändring och skrev en avhandling om biodrivmedel i EU. I sin forskning stötte han på mycket korruption, lobbyverksamhet och maktmissbruk, vilket rörde upp känslor.
– Ibland när jag var lite förbannad kunde jag skriva det i avhandlingen, men sedan när jag skickade den till handledaren så sa han att så här kan du inte skiva.
Samtidigt var Jacob Nordangård med i doom metal-bandet Wardenclyffe, och han bestämde sig för att låta känslorna komma ut i musiken istället. Det blev en demo med tre låtar sprungna ur doktorsavhandlingen. 2015 kom sedan bandets första album "Control All Delete". Även det berör teman som Nordangård kom i kontakt med i sin forskning:
– Det är en slags teknikkritik. Jag upptäckte när jag höll på med EU-politik att man hade idéer om transhumanism, alltså om hur man ska koppla ihop människa och maskin.
Redan då, 2015, fick han idén till nästa skiva, men det skulle dröja till förra året innan bandet började jobba med den nya musiken. Och nu, på torsdagen den 22 juli, släpps låten "HAL", det första spåret på det nya albumet "Temple of Solomon". Sedan kommer de att släppa en ny låt den 22 varje månad fram till februari då de har release för hela den samlade skivan.
Varje månad när en ny låt släpps, ordnar de ett tillhörande event. När "HAL" kommer blir det i Tempelriddarsalen i Norrköping. Under tillställningarna kommer Jacob Nordangård att hålla ett slags föredrag på låtens tema. Till varje låt släpps även ett kapitel i en bok. Hela projektet består alltså av åtta låtar, åtta evenemang, åtta föredrag och åtta kapitel i en bok.
Också detta album är kritiskt till sättet på vilket världen håller på att digitaliseras.
– Det handlar om hur man försöker skapa ett teknologiskt tempel, hur vi tror att vi ska få gudakrafter genom att vi kopplar upp oss, genom att vi kan få ner information i vårt huvud från molnet. Det blir så mycket digitalt, det blir inte några personliga möten.
Men det riktiga templet, menar Jacob Nordangård, finns i den fysiska världen och inte i den digitala.
– Den sista låten är en lovsång till det som är riktiga möten mellan människor, det som är kreativitet. Att träffa människor är det som är värt någonting i livet.