Skådespelaren Gustaf Appelberg lägger sig bekvämt till rätta i en solstol. Denna dag passar det honom extra bra att spela "Den döde konungen" eftersom han just piggnat till efter att ha varit sjuk. Caroline Harrysson har rollen som "Konungaflickan" . Rätt som det är riktar hon ett vapen mot konungen där han sitter. I nästa stund håller de varandra i hand.
Sedan den 15 november har Östgötateatern repeterat Sara Stridsbergs pjäs om drottning Kristina. Författaren har av förklarliga skäl ingen möjlighet att närvara just nu.
– Hon har förmodligen fullt upp med det hon ska skriva om sin företrädare Gunnel Vallquist i talet hon ska hålla vid högtidsceremonien. Men vi ska försöka få hit henne till ett publiksamtal, säger Pontus Plænge, regissör.
Men även om Stridsberg inte är på plats så är hennes manus satt under lupp.
– Hon skriver väldigt rappt och underfundigt, tycker Caroline Harrysson, skådespelare.
– Det är en poetisk text som samtidigt är klar och begriplig, säger Pontus Plænge.
Gustaf Appelberg konstaterar att den vanligaste scenanvisningen är tystnad vilket i sig leder till en liten diskussion om tystnaden och vad den kan betyda.
Pontus Plaenge såg en uppsättning av "Dissekering av ett snöfall" på Dramaten 2012.
– Då fastnade jag för pjäsen. Jag blev fascinerad. Publiken var delad i sin uppfattning
Uppsättningen på Dramaten var nedskuren.
– Jag anade att det var mycket mer text.
I skrivande stund har den här ensemblen inte strukit något alls i manus.
"Dissekering av ett snöfall" handlar om drottning Kristinas dilemma. Hon vill inge gifta sig, inte föda arvingar. Hon vill regera. Hon söker upp sin döde far och ber om råd.
– Klart att du ska gifta dig. Du kan ju stoppa undan honom och bara använda honom som du vill, säger den döde fadern.
Men Kristina är övertygad om att det inte alls skulle bli så.
På ett djupare plan handlar det förstås om identitet och könsroller.
– Hon är uppfostrad till man. Hon ifrågasätter sin könsidentitet, inte bara sin roll, säger Pontus Plænge.
Berättelsen utspelar sig ibland i 1600-talets Sverige, ibland i modern tid, något som också avspeglar sig i kostymer.
I teaterns kostymateljé arbetar Susanna Holmqvist, frilansande skräddare, med en saffransgul kreation som ska bäras av Magdalena Eshaya i rollen som Maria Eleonora.
– Den är sydd i dupionsiden, ett jättebra tyg att jobba i. Vi har färgat det här, berättar hon.