Nu spelas pjäsen ”Ensam” (från 1886) på Östgötateaterns stora scen, med en lågmäld, underfundig Marika i rollen som Thora. Lågintensiv kanske man kan säga.
Dåtidens kvinnor teg inte. Under håruppsättning, turnyr och välformulerade tankar ser jag en rebell.
Hur är det att gå in i rollen som Thora?
– Det är inte svårt att sätta sig in i problematiken. Jag går in i rollen och sammanhanget. Framförallt att hon verkligen tror så hårt på att det är möjligt att förändra världen och samhällets syn på kvinnor. Hon bevisar att hon faktiskt inte är en sämre människa för att hon väljer att föda barn utan att vara gift, säger Marika Strand.
Varken Agrell själv eller hennes karaktär är några politiska kämpar eller är ute och föreläser om ett samhälle de tror på. Det handlar snarare om praktik och handling när Agrell låter Thora realisera något hon tror på. Hon är en kvinna som gör ett kontroversiellt och modigt val och i Thora ser Marika en föregångare:
– Det här är ju feminismens början. Vi glömmer lätt bort dem som gick före. Som om feminismen kom för tjugo år sedan.
Men de här kvinnorna beredde väg för andra. Precis som idag med homosexuellas rätt att bli förälder. Någon måste vara först. Det finns något väldigt mänskligt i det hela.
Vi pratar om att någon alltid måste ta första smällen för att andra ska få mer livsrum och Agrell var en rebell på många sätt. Men samtidigt en erkänd pjäsförfattare.
– Ja, hon var stor och "Ensam" rankades som en av samtidens bästa pjäser. Hon låg i topp tillsammans med Strindberg och de stora dramatikerna. Sedan var det ju männen som slog tillbaka här och kände sig lite hotade. Det är intressant att se att det har funnits tider då kvinnor faktiskt tog plats och fick det här utrymmet även om det sedan motades tillbaka.
Du har också spelat Ibsen. Kan du jämföra med din roll som Nora i "Ett dockhem"?
– Ja, det finns många likheter. De här kvinnorna är egentligen inte särskilt starka, bara vanliga små människor som inte har några politiska tankar från början. De hamnar i det och bestämmer sig för att så kan livet inte få vara längre. Det är rätt häftigt. Thora kämpade mot att lämna bort sitt barn, som ju mamman vill. Sedan ska allt bara glömmas. I detta ligger hennes vägran och hon ställer sig frågan varför hon ska dömas för det.
Kan du se något för dagens kvinnor?
– Ja, ibland gäller andra regler för kvinnor. Vår regissör Martin Rosengardten läste om en kvinna som skaffade barn på egen hand genom insemination i Danmark och det sågs inte med blida ögon av alla. Så den här synen finns kvar på andra sätt än vi tror.