"Det blåste en orkanvind av kärlek och röster från alla håll under kvällen i Turin, där allt, verkligen allt, blev rätt", skriver Mats Willner om Kalush Orchestras seger i Eurovision 2022.
Rätt låt vann.
Kanske det.
Fel låt vann.
Kanske det också.
När allt kommer omkring så spelar det egentligen ingen roll den här hemska vintern och våren 2022... Jag vet bara hur musikens kraft och kärlek kan fånga varandra, skapa band över gränser och kontinenter och tar oss närmare varandra och låter oss håller fast vid det.
Eurovision har skämt bort oss med smått magiska ögonblick och låtar genom den långa historien, som man önskar få skriva om och om igen med nya upplevelser i klass med Johnny Logans vackra "Hold me now" 1987, Carolas stora seger i Rom med "Fångad av en stormvind" 1991, Alexander Rybaks knock med "Fairytale 2009 och Loreens eviga "Euphoria" 2012.
Den här kvällen i Turin var något helt annat.
Den här kvällen skrev historien om sig själv, när verkligheten överträffade dikten och musikens alla själar i Europa och Australien kramade om Ukraina, som invaderats av Ryssland och krigar för sin frihet, och Kalush Orchestras vinnar- och hyllningslåt till alla mammor.
Mannen i den rosa hatten, Oleh Psiuk, som lyfte kristallmikrofonen en bit in i söndagsnatten, skrev låten "Stefanie" till sin egen mamma, men efter krigsutbrottet har den blivit en symbol för alla mammor i Ukraina, som riskerar förlora sin barn i kriget.
Musik och politik ska egentligen vara två skilda världar, när länder går samman och skapar festen Eurovision. Det var i alla fall tanken en gång i tiden, men den hemska vintern och våren 2022 är musik och politik ett.
Det var och är oundvikligt.
Om de 40 olika jurygrupperna spretade lite i sin betyg så var det inte den minsta tvekan om tv-tittarnas val. Det var inget snack om saken. Det blåste en orkanvind av kärlek och röster från alla håll över Kalush Orchestra, som svepte genom hela fältet och vann med 165 poäng före den eviga nollpoängaren Storbritannien och Sam Ryder med "Spaceman" följt av Spanien och Chanels "SlowMo" och vår egen Cornelia Jakobs och "Hold me closer" tätt, tätt bakom.
När Ukraina och Jamala vann Eurovision i Stockholm 2016 med "1944" var redan det en politisk seger över Ryssland.
Det här är svårt att sätta ord på.
Jag lånar Oleh Psuiks citat för det.
"Vi är här för att visa att ukrainsk kultur och ukrainsk musik existerar. Den är tillåten och den har en väldigt vacker och speciell signatur. Tack för att ni supportat Ukraina. Den här segern är för varje ukrainare. Slava Ukraina!"
Den här unika kvällen fick annars en seg, långsam och traditionell start på Eurovision, där jag – helt ärligt – undrade om jag skulle orka hålla mig vaken och också fixa en färsk krönika lagom till söndagens morgonkaffe.
Det var en utmaning.
Det var det verkligen.
Cornelia Jakobs var lika imponerande skör som stark i sin "Hold me closer", som utmanade hela den långa, långa kvällen i Turin och slutade fyra i Eurovision 2022.
Jag började faktiskt gäspa vid den norska Subwoolfer och deras "guleböj" i ”Give that wolf a banana”, men piggnade till vid S10 med sorgsna, starka "De diepte" från Nederländerna, satt rak i ryggen vid hela världens bidrag i "Stefania" med Kalush Orchestra från Ukraina och kände hur nerverna började spela ett spratt från Amanda Tenfords och Greklands "Die together", som var lika pampig som vacker, och hela vägen in i mål.
Där och då avlöste utmanarna varandra.
Tack och lov kunde man smita iväg och fylla på kaffet, när Moldavien och Serbien försökte göra musik på något obegripligt sätt (här gick dock alldeles för många tv-röster helt vilse), men annars skapade andra halvan av årets finalfält så mycket mer.
Cornelia Jakobs och "Hold me closer" var lysande.
Barfotastjärnan, som kramade om oss redan från det första ögonblicket vi hörde henne i Melodifestivalen, fångade Europa så skickligt och så vasst med sin sköra, fängslande och fina röst. Hon var en vinnare redan på Friends Arena, men hon var faktiskt än vassare i bilderna från Italien och Turin.
Att förlora mot Ukraina och sluta fyra är inget annat än en seger i sig.
Kvällens kommentar I:
"We got points, we got points (vi har poäng, vi har poäng)", skojade hela det brittiska teamet med sångaren Sam Ryder i spetsen, när de spräckte poängnollan, som annars förföljt Storbritannien på sistone i Eurovision.
Kvällens kommentar II:
"...och de har haft ett helt år på sig", sa SVT-kommentatorn Edward af Sillén om trion och programledarna Alessandro Cattelan, Laura Pausini och Mika, när de ett par timmar in i sändningen än en gång försökta skoja till det i lanseringen av Eurovisions CD och DVD.
Linnea Henrikssons tystnad var talande.
Till och med det var rätt.