– Det är lite svårt att begripa allt det här med filmen, jag är ju så nära honom, säger han och nickar mot sonen Joakim. De sitter på en bänk i Cnemas foajé och det är bara minuter kvar till visningen.
Attt sonen har fallenhet för film tvivlar Lars Sällquist inte ett ögonblick på:
– Redan som liten hade han lätt att förställa sig. Han kunde busringa och prata som att han var från ett annat landskap.
Joakim Sällquist ser lite nöjd ut och säger att det stämmer bra, men just ikväll handlar det nog mest om östgötskan.
– I filmen pratar jag mer dialekt än vanligt.
Johan Karlsson, chef för Norrköpings filmfond, tycker det är bra att östgötska för en gångs skull pratas i en dramafilm, inte bara i komedier.
– Det blir en annan kaliber, säger han som tycker att filmens styrka är den höga igenkänningsfaktorn.
– Du kan sitta i Norrland, Stockholm eller var som helst i landet och känna igen berättelsen.
I premiärvimlet fanns också socialdirektören i Norrköpings kommun, Yvonne Thilander.
– Jag tror att det är bra för alla att se den här filmen som inte bara visar det flashiga livet. Det är lätt att se dem som har ett missbruk som offer men många av dem är väldigt kapabla.
Lars Sällquist är stolt över sonens skådespelande, men mest stolt över att han tagit sig ur missbruket, liksom flera i familjen.
– Ja, bekräftar Joakim Sällquist, vi har alla tillfrisknat.