"Ta henne i handen när vi ska förstå vår historia in på skinnet. Att läsa henne är att få svar på frågor vi aldrig hann ställa till sina förmödrar", säger Ebba Witt-Brattström om Moa Martinsons betydelse i den svenska litteraturhistorien.
Få om ens någon har skildrat fattigsverige och arbetarnas situation med sådan skärpa, svärta och kärlek som Moa Martinson. Med Norrköping som utkikspunkt blev hon en av Sveriges mest framstående och folkkära arbetarförfattare och en röst för alla de kvinnor som aldrig skildrats tidigare.
– Jag vet att hon ofta sa att "jag vill skriva verkligheten så de i framtiden förstår hur vi har kämpat", säger Harriet Thurgren, barnbarn i till Moa Martinsson.
– Jag var 19 år när hon dog så jag har många minnen av Moa och hennes egen mamma Kristina satt ofta barnvakt åt mig när jag var liten, berättar Harriet Thurgren som håller släktbanden levande genom att idag vara guide på visningar på torpet Johannesdal i Nynäshamns kommun där Moa Martinsson bodde större delen av sitt liv efter uppväxten i Norrköping.
För det var fattigdomen och eländet i Norrköping som var utkikspunkten i Moa Martinsons författarskap. Det var här hon växte upp under fattiga förhållanden i statar- och industriarbetarmiljöer i och omkring Norrköping. Utställningen - Moa Martinson Åter till industristaden - baseras framförallt på de tre självbiografiska böckerna ”Mor gifter sig”, ”Kyrkbröllop” och ”Kungens rosor”. Bokserien följer flickan Mia, som speglar Moa Martinsons uppväxt i Norrköping 1890-1906.
För litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt-Brattström, som invigde utställningen på lördagen, har Moa Martinson varit en livslång följeslagare. Men det började med en bok av Harry Martinson, Moas make under ett långt och stormigt äktenskap.
– Jag läste "Nässlorna blomma" av Harry Martinson och blev fascinerad. Jag vill veta mer om fattigsverige. När jag hittade Moa Martinsons "Mor gifter sig" fick jag the full picture. Jag var fast., säger Ebba Witt-Brattström.
Det var under en period i slutet av 60-talet när Moa Martinson inte stod högt i kurs bland tyckarna.
– Hon var helt ute. Det var ingen som tyckte hon var en bra författare att läsa. Hon var den där galna kärringen som hade varit dum mot Harry, hon var ingen riktig författare och det var massor av fördomar. Jag blev rent ut sagt förbannad och bestämde mig för att föra in henne igen i litteraturhistorien. Hon var väldigt illa behandlad och det var ett allmänt kvinnoförakt, säger Ebba Witt-Brattström.
"Jag vill skriva verkligheten så de i framtiden förstår hur vi har kämpat" Moa Martinsons egna ord om sina böcker om uppväxten, fattigdomen och de eländiga förhållandena i Norrköping kring förra sekelskiftet.
Under 70-talet började Moa Martinsons böcker ges ut igen och plötsligt fans en ung feministisk publik som läste henne.
– Vi var sugna på hur såg det ut i historien, vad hade kvinnor gjort i historien och det är den bilden man får hos Moa.
Är det vad som gör henne relevant idag?
– Dels det historiska perspektivet men också att hon visade kvinnornas roll. Arbetarlitteraturen från 30-talet och framåt var bara män, det var mäns demonstrationståg genom historien, manliga politiker och statsministrar. Genom Moa förstod man att det var de här kvinnorna som bar upp verkligheten i de här tiderna.
– Nu när alla pratar om en svensk litteraturkanon skulle jag säga att nummer 1 ska vara "Mor gifter sig" och "Nässlorna blomma". Kunde man få in dem i skolan igen skulle väldigt många unga människor få nåt att stå på, säger Ebba Witt-Brattström.
Utställningen om Moa Martinson kommer att finnas på Stadsmuseet fram till 8 mars 2025.
Moa Martinson kunde vara både bitsk, slagkraftig och rolig. ”…fattigdom gör ingen människa enkel och okomplicerad, lika lite som rikedom gör en människa intelligent. Eller rättare sagt, lyx, gör ingen människa intelligent” Ur ett tal hon höll vid Smålandsnation 1939.