Oron är stor på Östgötateatern

–•Självklart är de flesta väldigt oroliga här nu. Det här tär på folk, säger Pär Krantz, belysningsmästare och ordförande i Teaterförbundets avdelning 9.

Han har egentligen full förståelse för problemet; att om pengarna fattas så måste något göras.

–•Löner och kostnader stiger varje år här liksom på alla andra ställen. Men om våra anslag då inte räknas upp i motsvarande grad så måste våra huvudmän berätta vad de vill med verksamheten. Vilken teater vill de ha?

Pär Krantz tror och hoppas att förhandlingarna med teaterledningen ska vara avslutade före sommarsemestern. Då ska det stå klart vilka tjänster som försvinner.

11 tjänster ska bort, har man sagt. Det innebär mer än var tionde fast anställd. Och ledningen har varnat för ytterligare stora nedskärningar nästa år om anslagen inte räknas upp ordentligt.

Vi träffar skådespelarna Marika Strand och Gustaf Appelberg under en paus i repetitionerna inför helgens miniteaterfestival i Kisa och Rimforsa.

–•Det här är förskräckligt. Teatern är redan så otroligt slimmad sedan nedskärningarna för några år sedan, säger Marika Strand.

Gustaf Appelberg framhåller att personalen vet väldigt lite om hur det ska bli.

–•Situationen nu är jättekonstig. Man frågar sig: får jag behålla jobbet? Vilka av mina kolleger måste sluta?

Båda undrar hur teatern framöver ska klara av sådant som varit självklart, till exempel att kunna hålla igång två uppsättningar samtidigt i Norrköping och Linköping.

–•Jag fattar inte hur det ska gå till. Det kommer att bli en jättebegränsning när det gäller vilka pjäser vi kan spela, säger Marika Strand.

Men frågan är vad teaterledningen väljer att ta bort, tillägger Gustaf Appelberg.

–•Blir det lite här och lite där eller hela avdelningar? Oavsett vilket så kan var och en förstå att det kommer att påverka teatern kraftigt, säger han.

Eftersom biljettintäkterna bara utgör en knapp femtedel av teaterns intäkter är det svårt att spela sig till mera pengar. Eventuella förändringar i repertoaren tillför inga jättesummor, menar de båda skådespelarna.

–•Vårt uppdrag är heller inte att bara spela fars som drar in mera pengar. Vi måste ha en större bredd än så, säger Marika Strand.

Uppdraget ja. Där ställer sig skådespelarna samma fråga som sin fackordförande. Vilken teater är det man ska driva i framtiden? Vilken teater kan man driva?

–•Snart kan vi inte längre säga att vi är samma teater som vi varit tidigare, framhåller Marika Strand.