Den öppnar i dag under Kulturnatten och omfattar 14 konstnärer, som på olika sätt valt att förhålla sig till det offentliga rummet och den arkitektoniska miljön.
– Det kändes viktigt att fundera över vilka värden vi vill värna om när staden expanderar, men vi ville också fråga oss om något kan göras annorlunda, säger Helena Scragg, intendent på museet som ansvarar för utställningen tillsammans med kollegan Ann-Charlotte Krantz-Thor.
I några fall markeras förhållandet till stadsrummet genom att verken placerats på platser utanför museiväggarna och på taket ovanför entrén finns Maria Miesenbergers skulptur ”Standing motion/Stilla rörelse”. Ilkka Halso har valt att placera sin installation ”Restoration – Linden Alley, Norrköping” i Södra Promenaden och på Nya torget finns Clay Ketters ”Härbärge”.
Utställningsnamnet antyder den optimism som genomsyrar de flesta framtidsvisioner, men erfarenheten berättar att många av förhoppningarna slutat som haverier. I en av utställningssalarna finner man den serbiska konstnären Dusica Drazics ”New City”. Spontant får man intrycket av en modell över ett hypermodernt byggprojekt, men i själva verket rör det sig om en framtid som redan skattats åt förgängelsen.
Hon har fört samman byggnader som existerat på olika håll i världen och på 1960-talet ansågs representera det moderna framsteget bara för att senare rivas på grund av ökade markpriser och sociala problem.
Något av denna nyckfullhet återkommer i Andreas Johanssons ”Into the wild”. Hans verk föreställer en hårt åtgången och till synes övergiven husvagn, vilket står i kontrast till de romantiska drömmar om rörlighet och närhet till naturen som omgav de första husvagnarna.
Nils Norman har skapat ett referensbibliotek där besökarna kan slå sig ner och fördjupa sig i skrifter som återger utopins olika skepnader. I hyllorna står Thomas Moores klassiska portalverk ”Utopia” och William Morris ”News from Nowhere”.
Men framtidsförhoppningar behöver inte vara alltför storslagna och Galleri Fem har fyllts med verk som påminner om sätt att komma till rätta med grundläggande behov.
Marjetica Potrcs teckningar innehåller en hel del civilisationskritik, men de fungerar som ett slags flaskpost från jordens mest avlägsna hörn.
– Hon har sökt sig till ursprungsbefolkningar för att hitta överlevnadsstrategier som också vi kan ha nytta av, förklarar Helena Scragg.
Camilla Carlssons och John Håkanssons ”40–50 löpmeter virke för barn”. Sedan 2008 har de dokumenterat lekplatser där barn fått möjligheten att utforma miljön genom bygglekar.
Konst- och arkitektkollektivet Mycket har använt sig av återvinningsmaterial, berättar Katarina Bonnevier som ingår i gruppen.
Inspirationen till de färgglada slotten som anvisa alternativa byggstilar har hämtats från Niki de Saint Phalles skulpturer på Skeppsholmen.
Om de ovannämnda förespråkar alternativ till det rådande har Lars Arrhenius och Eric Ericson skapat sex videofilmer och ett flödesschema över samtiden.
På en vägg kan man läsa om händelser som utgår från Norrköping för att sedan aningen oväntat kopplas ihop med företeelser som Säpo, konstgödsel, hissknappar och mycket annat.
Utställningen är en del av Konstmuseets 70-årsfirande och pågår fram till den 5 mars.