Hon donerar hela gaget till en nystartad fond i sitt eget namn.
- Pengarna ska hjälpa en ny generation kompositörer att hitta sin publik, deklarerar världsstjärnan på en välbesökt pressträff i Louis de Geer.
Att hon valde Norrköpings Symfoniorkester som förvaltare av denna fonden, beror på att hon vet att SON nu gör en santsning på att få fram bra, samtida musik samt för att hennes vän Michael Francis är chefdirigent. De har tillsammans uruppfört flera verk och även spelat in skivor med nyskriven musik.
- Han har den rätta nyfikenheten, en vilja att tränga långt in i verket. Första uruppförandet vi gjorde tillsammans var med Sofia Gubaidulinas andra violinkonsert. En väldigt komplex konsert, som hon skrev direkt för mig. Dirigenten blev sjuk och Michael fick hoppa in med 48 timmars varsel, men lyckades reda ut allting till det bästa, säger hon.
- Jag ser ingen motsättning i att spela både de stora mästarnas klassiska verk och den musik som skapas i dag. Jag har alltid strävat efter att bredda min repertoar och älskar att hugga in på sådant som jag inte varit i närheten av tidigare.
Vad är roligast att spela, 1800-talsmusik av Mendelssohn eller 2000-talsdito av Wolfgang Rihm?
- Nej, det går inte att svara på. Det är två helt skilda sorters språk. Brahms-Beethoven-Mozart-språket är jag väldigt förtrolig med. Medan Gubaidulinas och Rihms språk är helt väsensskilt och tar mycket längre tid att komma in i. Men när man väl är där känns det spännande.
Du har spelat alla de stora violinkonserterna säkert hundratals gånger. Vad är utmaningen med att spela Brahms ännu en gång?
- Utmaningen vid varje konsert är att få till ett bra samarbete med orkestern. Just i Brahmskonserten är violinen väldigt sammanvävd med orkestern, vilket gör samspelet extra viktigt. I de riktigt stora konserterna finns alltid nya detaljer att lyfta fram. Och för mig betyder Brahms: skönhet, smärta, liv.
- Men redan nästa vecka har jag ett uruppförande i Trondheim med André Previns andra violinkonsert. Den är också skriven direkt för mig. jag känner jagär endel av dentraditionen, en musa som inspirerar dagens tonsättare, tillägger hon.
Du uppträder också med din kammarmusikensemble Mutter's Virtuosi.
- Vi har spelat tillsammans i drygt ett år och ensemblen består av mina elever eller före detta elever, några har jag känt sen jag startade min stiftelse för 14 år sedan.
- Jag fick själv en stor puff framåt i min karriär när jag som 13-åring fick spela med Herbert von Karajan. Han blev min mentor och vägvisare. Nu vill jag ge unga människor samma chans, en viss ekonomisk trygghet och en chans att möta en större publik.
Din fond ska utgöra grunden för en komponisttävling. Kommer du tillbaka till SON och Norrköping när det drar ihop sig till final?
- Det får vi ta då (skratt). Men självklart tänker jag följa verksamheten här med ett väldigt stort intresse och livet har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig.