Vid den stora stenkyrkan i Krokek pågår en filminspelning. Det är långfilmen Kevlarsjäl som spelas in. Vid vårt besök är statisterna och skådespelarna svartklädda under en begravningsscen. Regissör till filmen är långfilmsdebuterande Maria Eriksson-Hecht, som tidigare regisserat bland annat tv-serien "Tunna blå linjen". Manuset är skrivet av Pelle Rådström.
Ronny Fritsche är producent för filmen, tillsammans med Lizette Jonjic. Han berättar att filmen skildrar två tonårsbröder i en vuxenvärld som ständigt sviker.
– De tvingas bygga upp sina kevlarsjälar, vilket också är titeln på filmen. De tvingas bygga upp sina kevlarsjälar för att skydda sig mot den tuffa omgivning som de befinner sig i, och man kan säga att det också är en kärlekshistoria mellan de här två bröderna och att det är deras sammanhållning som håller dem på banan.
Ronny Fritsche berättar att nästan alla stora roller spelas av ungdomar, mer eller mindre amatörer, som streetcastats. Huvudkaraktärerna spelas av två killar i tonåren. Vilka dessa två killar är vill inte Ronny Fritscher avslöja ännu, då det kan störa deras arbete med sina roller.
Men hur är det att jobba med ungdomar som inte är vana vid det här då?
– Man kan säga att Maria Eriksson-Hecht har haft någon sorts skådespelarskola för dem. De har förberett sig jättemycket för det på olika sätt och Maria har en vana av att jobba med ungdomar. Det är lite grann det som har blivit hennes specialitet, kan man säga. Och hon har jobbat med den här tematiken där barn måste ta ett vuxenansvar i flera olika kortfilmer tidigare.
Kan du berätta om kopplingen mellan filmen och Kent-låten Kevlarsjäl?
– Vi tycker att det fungerar som en väldigt bra metafor för att beskriva det som de här ungdomarna gör i vår film. Det är vad ungdomar i samhället gör idag, de bygger upp en sorts kevlarsjäl för att skydda sig mot en tuff verklighet många gånger. Och det är egentligen det som är kopplingen, att vi tycker om det begreppet som användes av Kent. Låten kommer också finnas med i filmen som en låt som de lyssnar på. Men filmen handlar inte på något sätt om Kent.
Fyra av sju inspelningsveckor genomförs i Norrköping, medan de andra tre spelas in i Stockholm. I Norrköping spelar man in i bland annat Ektorp, vid Krokeks kyrka och vid Mårängsbadet. Det har sin bakgrund i att Norrköpings filmfond stödjer filmen, men även att filmen ska utspela sig i en svensk industristad.
– I arbetet med att finansiera en film vänder man sig dit där det finns pengar att söka och Norrköping har ju en filmfond. Vi behöver en sån här industristadskänsla i vår film och den här historien är skriven för en sån här typ av stad. Och det finns en fond här som supportar projektet, säger Ronny Fritsche.
Johan Karlsson från Norrköpings filmfond berättar att filmen fått 1,5 miljoner kronor från fonden – under förutsättning att de spenderar mer här på exempelvis att anställa filmarbetare och köpa tjänster som hotell och catering.
– Det är lite som att upptäcka sin stad på nytt när man ser de här filmerna sen som är inspelade på olika platser i stan, och så vet man också att de andra i Sverige och resten av världen också får se Norrköping. Det är lite häftigt, säger Johan Karlsson.
Filmen förväntas ha premiär i slutet av 2024 eller början av 2025.