Jens Tärnings tips till andra som vill ta steget. "Man måste våga pröva för att veta. Generellt tror jag att det är bra att göra sådant som man tycker är roligt och då blir man bra på det man gör och hittar sätt att ta sig framåt”.
– Jag försöker att vara uppmärksam på de dörrar som öppnas och ta tillvara på de möjligheter som ges. Ibland tror jag att livet vet bättre än jag själv vad jag behöver, säger han.
Jens Tärning beskriver sig själv som nyfiken och orädd. Det är egenskaper som format hans liv och konstnärskap. Men bakom hans suggestiva och detaljrika målningar ligger också mycket noggrannhet och disciplin. Varje tavla tar ungefär en månad att fullborda, och processen är lika intensiv som fokuserat meditativ.
– Det handlar om att hitta balansen mellan kontroll och kaos. Jag målar i akvarell som både är oförlåtande och har en egen vilja. Det kan skapa magi – men om något går fel kan tavlan vara förstörd och jag måste börja om, säger han.
Denna kompromisslösa inställning speglas i hans verk. Ljuset i målningarna är kontrastrikt och dramatiskt, ofta med en mörk underton som fångar stadens särprägel. Genom sina motiv skildrar han inte bara Norrköpings skönhet utan även dess råhet och skitiga charm.
Jens konstnärsresa började oväntat. Efter ett liv fyllt med extremsport och dramatik, där han bland annat överlevde ett 25-metersfall i en skärmflygolycka, var det andra omständigheter som drastiskt ändrade hans livsbana. Runt 2017 ställdes allt på sin spets.
– Jag var väldigt nära att förlora min son i en ovanlig sjukdom. Samtidigt separerade jag från ett långt förhållande och lämnade en lång anställning. Jag gick från maximal trygghet till maximal otrygghet, men fick också stor frihet och nya perspektiv på köpet. Livet är dramatiskt och jag är tacksam för allt jag varit med om, det har gjort att jag omvärderat vad som är viktigt i livet.
Samtidigt öppnades en ny dörr och han började driva reklambyrå.
– Jag gjorde stora kampanjer, jobbade med Volvo, skapade skulpturer och gjorde musikvideor. Det var väldigt kreativt och lärorikt.
Jens kreativa ådra yttrar sig även mycket i hemmet. "Jag hade en rislampa som såg för risig ut, så jag köpte 600 orangea plastmuggar och gjorde om den".
En dag efterfrågade en kund tolv olika Norrköpingsmotiv målade i akvarell till en kalender. Jens la till sig själv i offerten utan att ha målat akvarell innan, men ändå med ambitionen att leverera på Lars Lerin-nivå.
– Jag tänkte ”hur svårt kan det vara?” men insåg snabbt att jag inte behärskade det. Det var otroligt svårt, men jag tvingades lära mig. Jag trodde jag skulle gå under den sommaren, men det visade sig vara det bästa som kunde hända. Efter mycket envishet och många timmar i ateljén blev det bra och kunden blev nöjd.
Till en början visste han inte vad han skulle göra med originalmålningarna, men bestämde sig till slut för att ordna en vernissage i en stor renoveringslokal mitt i Industrilandskapet. Han bjöd in via Facebook och lyckades fylla lokalen med nyfikna besökare.
Hans verk, som nu finns i både hem och offentliga lokaler, sprider stolthet över Norrköping. Ett minnesvärt möte var med en kvinna som betraktat hans målning av Värmekyrkan.
– Hon hade tårar i ögonen och berättade hur min konst påverkade henne. Sådana ögonblick betyder mycket för mig.
”Min orädsla yttrar sig på andra sätt nu. Idag tar jag mer risker med att försöka försörja mig som konstnär”, säger Jens Tärning.
När han började målade Norrköpingsmotiv insåg han hur hemmablind han själv hade blivit.
– Det var som att vara turist i min egen stad och se den med nya ögon. Det känns fint att få dela den stoltheten över Norrköping med andra.
Idag arbetar Jens Tärning heltid som konstnär och utforskar ständigt nya tekniker och uttrycksmöjligheter.
– Jag ser varje målning som ett sätt att utvecklas. Jag försöker pusha gränserna för min teknik, för vad jag och materialet klarar av. Med akvarell finns det alltid mer att upptäcka.
Hans verk har börjat sprida sig utanför Norrköping, med förfrågningar från både Sverige och USA. Ett av hans erkännanden kom när han blev kontaktad av Galleri Kronan.
– När jag stod med penseln i handen ringde galleriet och sa att de inte fått tag i Lars Lerin och undrade om jag ville ställa ut istället. Svag för smicker som jag är tackade jag ja.
Jens Tärning minns att hans mamma berättat att han brukade sitta på diskbänken som liten och rita i löddret från diskmedlet. I dag får han konstbeställningar från både Sverige och USA.
Även om Jens arbetar som konstnär idag har vägen dit varit långtifrån självklar och krävt både hårt arbete och tillit till det oförutsägbara.
– Även om det gått snabbt, har det inte varit enkelt. Jag har fått jobba hårt och försökt ta tillvara på alla möjligheter. Hade jag haft en färdig plan hade jag kanske missat de dörrar som stod på glänt. Det gäller nog att vara uppmärksam på vad livet har att erbjuda, och tillräckligt nyfiken för att våga göra något av det.