Johan Johansson har länge hållit på med musik som dj, främst inom house och disco. Längtan efter att göra egen musik har funnits där, men det har inte blivit som han ville. Men så snubblade han över genrerna vaporwave och future funk.
– Helt plötsligt hittade jag en form som jag behövde för att kunna göra sådant som jag vill att det ska låta.
Vaporwave tar inspiration från 80-tal och tidigt 90-tal. Musiken bygger mycket på samplingar från soul och r&b. Till ytan lättjefullt och ganska enkelt, men samtidigt en känsla av något som inte kommer vara för evigt. Melankolin är central.
– Vaporwave spelar på perioden innan lågkonjunkturen på 90-talet, och Japan är det land man blickar mot.
Under 80-talet fanns musikformen city pop. Tight och elegant soulpop på japanska. Johan har varit mycket i Japan och har en hel del skivor i den genren. Det blir ett ganska stort bibliotek att sampla och ta inspiration ifrån och förvalta in i 2010-talet.
– City pop var ett soundtrack till ett Japan som gick på högvarv. Det handlade om kärlek, dans, att gå ut och komma hem för sent på natten. Det var sorglöst och det fanns ingen hejd på allt.
I veckan släpptes hans singel "Mūnraito" under artistnamnet Tomodachi, och i april kommer albumet "Plastic Beats" med releasfest i Tokyo. Musiken släpps digitalt, men med Vaporwave kommer även estetiken kring det hela. Så albumet släpps även på kassettband, ett format som hos de flesta är utdött. Men inte i de här kretsarna. Inom vaporwave finns en fascination för gamla mediumkulturer, som tv-spel och VHS. "Mūnraito" premiärspelades på ett arkadspel under releasfesten.
– Att skapa en fysisk produkt var ett mål i sig för mig, genren handlar om romantiken kring de gamla mediaformerna.
Johan nämner hela walkman-eran. Den lilla kompakta kassettspelaren var en hyllning till friheten; att kunna lyssna på sin favoritmusik på stan eller precis var som helst.
– Sådant är självklart nu, men då var det ett statement. Jag har haft lite diskussion om hur jag skulle framföra mina låtar live. Jag skulle hellre ha dom som kuliss samtidigt som någon kopplar ihop ett 8-bitars Nintendo.
Johan säger att förr var det mycket jobb att få saker att fungera, man fick styra och ställa mycket mer med tekniken. Det är inte på samma sätt i dag, på sin höjd att man måste ladda ner någon uppdatering då och då.
– Det är mer av ett plug and play samhälle nu. Det här är en hyllning till de äldre mediaformerna och ritualerna kring dom.
Även det grafiska är av vikt. Tove Svedling har jobbat med designen.
– Hon var vaporwave innan det fanns.
calle.slattengren@ostmedia.se