Vi ses i foajén till Grand Hotel i Norrköping. Han är här för att medverka i konserten i Hedvigs kyrka i samband med Earth Hour dagen därpå.
Frågar man Jojje Wadenius vad han är mest stolt över i sin halvsekellånga karriär måste han fundera lite.
– Jag har inte tillåtit mig att känna sånt förrän på sistone. Nu kan jag tycka att mycket blev ju rätt bra, säger han.
Och nämner Luther Vandross första platta ”Never Too Much” 1981. Och turnén med Simon & Garfunkel året därpå.
– Simon & Garfunkel var stora hjältar för mig när jag började spela. Om du lyssnar noga på mitt gitarrspel på barnskivan ”Goda’ Goda’” kan du höra spår av Paul Simons fingerteknik.
Jojje skulle kunna sitta och rada upp världsstjärna efter världsstjärna. Han har lirat gitarr med sådana som Aretha Franklin, Diana Ross, Steely Dan och Dionne Warwick, och på hemmaplan Cornelis, Pugh Rogefeldt, Helen Sjöholm och många andra.
Då och då sätter han också samman sitt jazzband Cleo som består av några av Sveriges vassaste musiker. Eller åker runt med sina barnlåtar och riktar sig mot en yngre publik.
Vad i din karriär tror du folk mest förknippar dig med?
Här kommer svaret direkt:
– Barnlåtarna! Så är det.
Skivan ”Goda’ goda’” kom 1969 och innehöll låtar med texter av Barbro Lindgren tonsatta av Jojje. I dag har flera av dem tagit plats i det svenska kulturarvet, som ”Mitt sår”, ”Mitt lilla barn” och ”Jag är det fulaste som finns”. För att inte tala om hans egen ”Kalles klätterträd” som lades till på den senare utgåvan av plattan.
1969 medverkade han också tillsammans med Janne ”Loffe” Carlsson på Pugh Rogefeldts debutskiva ”Ja dä ä dä”, och fick även en grammis för första skivan med egna bandet Made in Sweden.
Musikerkarriären hade fått en rivstart som kanske inte varit möjlig om han inte hade avbrutit sina läkarstudier.
– Att jag inte blev läkare ska vi nog alla vara glada för, skrattar han.
Musiken hade han med sig från tidigaste ålder.
– Min mor var pianist och kapellmästare, en ”drottning” som var fullt upptagen med sitt. Och min far dök inte upp förrän jag var 23. Jag var utan ledning som barn och tydde mig till musiken.
Tack vare ett närmast fotografiskt musikminne och enormt gehör kunde han snabbt lära sig låtar och hur de skulle spelas. Något han skulle få stor nytta av som studiomusiker i USA på 70- och 80-talen.
1972 blev han medlem i amerikanska Blood, Sweat & Tears och kom 1975 tillbaka till Sverige och startade om sitt fusionband Made in Sweden, nu med Tommy Körberg på sång och slagverk.
Efter några år var han tillbaka i USA och ingick i husorkestern till legendariska tv-howen ”Saturday Night Live” 1979 till 1985.
Kan man säga att du är rätt bred som artist?
– Ja, och det är svaret på varför jag kunnat hålla på så mycket. Och att jag utsatt mig för saker där jag inte vetat hur det skulle gå.
Eftersom Jojje älskar att vara musiker och inte kan tänka sig något annat har han också sagt ja till mycket och hållit ett högt tempo. Förra året fick han en hjärtinfarkt, den var lindrig men han insåg att han borde dra ned på takten.
– Jag har en agent nu som fixar det där som jag tycker är jobbigt, som pengar och logistik.
Agenten heter David Strenge Wingren och bor i Norrköping. Det är han som ordnat med den jubileumskonsert som Jojje ska ge i Louis De Geer i maj tillsammans med gamla kompisen och musikerkollegan Tommy Körberg, ”Köris” som Jojje säger.
– Sen kommer jag tillbaka i januari och spelar mina barnlåtar med Norrköpings Symfoniorkester.