Taxen Greta har just levererats hem till sin matte som varit på turné i Tyskland och Nederländerna.
Med valthornet och taxen Greta under armen flyttar Terése Larsson till Norrköping och en anställning i SON. Okej, fästmannen Petter Axelsson följer också med. Han spelar altviolin i orkestern under hösten. Tåget från Sunne tar runt fyra och en halv timme med två stopp, men helst åker Terése i Petters Jaguar:
– Ja, bilen är hans första kärlek och jag kommer på en god andra plats. Men jag har ju Greta, så det är inte mer än rätt, skrattar Terése.
I dagarna säljer paret lägenheten i Örebro, där hon spelat i Svenska Kammarorkestern i tio år. Hon var nästan nyutexaminerad från musikhögskolan när hon fick sin första anställning i Örebro:
– Ja, jag har haft tur!
"Kanske är du helt enkelt skicklig?" försöker jag och får ett leende tillbaka.
Terése är släktkär och besöker gärna familjens gård i Sunne. Taxen Greta har just levererats hem till Norrköping. Matte har varit på turné med SON till Nederländerna och Tyskland. Nu tar vi med henne på en liten promenad utmed Vrinneviskogens kant.
Kommer du från en musikerfamilj?
– Vi är fyra syskon i min familj och alla spelar instrument. Jag och min storebror Niklas fortsatte i musikspåret. Han spelar bastrombon i Finland och har faktiskt spelat i SON också. Cirkeln sluts nu, det är fint.
Musiksverige är inte stort. Hur möttes du och din blivande man?
– Vi träffades på en fest hos gemensamma vänner i Stockholm. Det är nästan lite konstigt att vi aldrig setts förut, för det är som du säger. Vi som spelar i orkester stöter förr eller senare på varandra.
Men du bodde i Örebro?
– Ja, Petter for hem, samlade ihop sina saker och flyttade till mig. Han är en äventyrare som lätt blir rastlös när inget händer och vill vidare. En bra frilansare.
”Kultur är själavård”, säger Terése Larsson, apropå de politiska strömningarna i staden.
Man kanske tar olika roller i en relation – jag anar att du är ”konstanten”?
– Jag är ett typiskt mellanbarn som vill att allt ska vara som det alltid varit med traditioner och sånt. Vill gärna ha en plats att återvända till. Så är hela min familj. Vi älskar att umgås. Alla kommer hem så ofta de kan till gården som ligger strax utanför Rottneros. Med syskonbarn är vi 15 just nu. Mina föräldrar är månskensbönder och sköter gården vid sidan om ordinarie jobb.
Hjälper ni till mycket?
– Ja, vi är en bra arbetsgrupp.
Om du får välja, hus på landet eller bo i stan?
– Jag gillar att ha både och. Men med kniven mot strupen väljer jag alltid Värmland, erkänner Terése, ler spjuveraktigt och visar sin tatuering med hemlänet på underarmen.
Terése Larsson på promenad med taxen Greta vid Vrinneviskogen.
Men nu är det Norrköping som gäller för den här begåvade valthornisten. Jag är nyfiken på hennes första intryck av staden:
– En himla cool stad med alla gamla industribyggnader som byggts om till bostäder och konserthuset i Industrilandskapet, Stadsmuseet och Kulturnatten. Jag gillar Norrköping jättemycket.
Fint att höra, då har du mycket kvar att se!
– Det ser jag fram emot. Kultur är viktigt. Kanske inte om man frågar somliga av stadens politiker då. Min morbror är politiker. Han brukar säga att en stad som har ett konsert- eller operahus är en stad man flyttar till, men en stad som saknar det flyttar man från. Det säger något! Man kan inte ställa kulturen mot vård och omsorg. Det är inte samma pott. Kultur är själavård, avslutar Terése Larsson.