"Det vore kul att filma igen"

På Östgötateaterns scen är han redan ett välbekant ansikte. Men de senaste veckorna har Tobias Almborg setts av över en miljon biobesökare i succén "En man som heter Ove" där han spelar den snälle men minst sagt opraktiske grannen Patrick.

Bluebird. Taxichauffören Jimmy.

Bluebird. Taxichauffören Jimmy.

Foto: Anders Kratz

Norrköping2016-01-16 06:00

Lång och ståtlig stegar Tobias Almborg in på anrika konditori Broadway i Norrköping, där vi stämt möte. Ett stenkast från Stora teatern där han just nu spelar mellanbrodern John i familjeföreställningen "Wendy & Peter Pan". Bara några kvarter bort visas filmen "En man som heter Ove" för fulla salonger sedan i julas.

– När castingbyrån ringde och frågade om jag ville provfilma för rollen som Patrick sökte de en lång, skäggig man som såg lufsig ut. Perfekt, eller hur, säger han och skrattar.

Rösten är djup och fyllig, inte helt olik Jarl Kulles. Men av östgötska hörs inte ett spår, trots att Tobias Almborg är född och uppvuxen i Norrköping.

– Jag vet inte varför faktiskt. När jag försöker låter det bara överdrivet – som revyöstgötska.

Rollen som Patrick, gift med höggravida Parvaneh och nyinflyttad granne till den vresige huvudpersonen Ove, är Tobias Almborgs filmdebut.

– Jag fick provfilma flera gånger mot olika fruar, men i juni 2014 blev det klart att jag fått rollen, berättar han.

Inspelningen ägde rum förra våren i ett villaområde i utkanten av Trollhättan. En period av mycket pusslande eftersom Tobias Almborg samtidigt spelade i musikalen "Sound of Music" i Linköping.

– Efter föreställningen på Stora teatern satte jag mig i bilen och körde fyra timmar till Västergötland för att filma under dagen och sedan åka tillbaka och spela igen på kvällen. Det blev en hel del sovande vid vägrenen ...

Men det var helt klart värt det, intygar han.

– Det var jättespännande att få debutera i ett så här stor sammanhang och det vore väldigt kul att få filma igen.

Lassgård imponerade

"En man som heter Ove" har sex nomineringar till Guldbaggegalan på måndag och många tror att Rolf Lassgård kniper baggen för bästa manliga huvudroll.

Hur var det att spela mot Rolf Lassgård?

– Man slås av hans professionalitet och hur insatt han är i alla delar av inspelningen. Han är också social, trevlig och det märks att han har en hel del innanför pannbenet.

När Tobias Almborg såg den färdiga filmen för första gången vid galapremiären hade han inga problem med att se sig själv i storformat på bioduken.

– Nej, jag är nöjd med min rollprestation och ser inte vad jag skulle kunna gjort annorlunda.

Däremot var det svårare att ta till sig själva filmen i all uppståndelse, så den såg han igen tillsammans med familjen hemma i Norrköping i julas.

– Jag både skrattade och grät. Jag läste Fredrik Backmans bok innan jag skulle provfilma och tyckte väldigt mycket om den. Och filmen lyckas förmedla samma värme, igenkänning och drastiska humor.

Hur kom du in på skådespelarbanan?

– När jag var liten drömde jag om att bli nästa James Bond. Man kan väl säga att jag har slagit det ur hågen nu, haha.

Men en amatörteateruppsättning i Norrköping gjorde ett oerhört stort intryck på en ung Tobias Almborg.

– Jag var tolv år och blev så imponerad. Året efter anmälde jag mig till Kvartersteatern och var med i några uppsättningar där.

Fint erkännande

Via flera fria teatergrupper, bland annat Teater Cayenne som han var med och drev i många år, hamnade han så småningom på Östgötateatern. Den allra första rollen där var i "En uppstoppad hund" år 2000. Sen dess har östgötapubliken kunnat se honom i åtskilliga uppsättningar, nu senast som vetenskapsmannen Victor Frankenstein i rock'n'roll-sagan "Frankenstein".

Men du har inte gått någon scenskola?

– Nej, jag är nog en av få på institutionsteatrarna som inte har formell utbildning. Visst har det skapat en del mindervärdeskomplex, men jag har ändå försörjt mig som skådespelare i snart 20 år. Tiden med de fria teatergrupperna var min skola. Och det kändes som ett erkännande när jag blev fast anställd på Östgötateatern för tre år sedan.

– Även om jag saknar en del teoretiska termer har min bakgrund gett mig en stor förståelse för hela teatermaskineriet. Jag har den största respekt för alla olika yrkeskategorier och hoppas att jag aldrig tappar den förankringen.

Beirut nästa?

I morgon ges den sista föreställningen av "Wendy & Peter Pan" i Norrköping. Och eftersom det inte är dags för Linköpingspremiär förrän 1 april bildas en välkommen lucka Tobias Almborgs almanacka.

– Jag ser verkligen fram emot att kunna tillbringa kvällar och helger med familjen ett tag.

Eventuellt väntar också en resa till Beirut. Det är gamle gymnasiekompisen och författaren Joakim Zander ("Simmaren" och "Orten") som ska göra research för sin tredje bok.

– Jag borde väl också smida medan järnet är varmt och söka lite filmroller. Men tyvärr är jag fruktansvärt dålig på att marknadsföra mig själv.

Tobias Almborg

Ålder: Fyller 40 i år.

Bor: Norrköping, där han också är uppväxt.

Familj: Man, 14-årig dotter och 11-årig son.

Yrke: Skådespelare, ingår i Östgötateaterns fasta ensemble.

Aktuell: I biosuccén "En man som heter Ove" och i familjeföreställningen "Wendy & Peter Pan" (på Stora teatern i Linköping 1/4–14/5).

Läser: Manus och dramatik under spelåret, men på somrarna blir det skönlitteratur. Gillar Haruki Murakami och återkommer ständigt till Douglas Couplands "Livet efter Gud".

Ser på: Inte så mycket tv, men gärna serier. "The Leftovers" var obehagligt drabbande.

Lyssnar på: Nick Cave, Tom Waits, Nina Simone. På svenska Stefan Sundström och Bob hund.

Kopplar av med: Spelar klaviatur och sjunger i bandet Efterfesten, som släpper sitt andra album i februari – "skönt att inte låtsas vara någon annan". Tecknar ­– "det är lugnande att rita, gärna fult och enkelt".

Favoritskådis: Jeff Bridges i tidiga år. "Fisher king" är favoritfilm.

Blir arg på: Intolerans, brist på medmänsklighet och ansvar – "så jag är arg för det mesta nuförtiden".

Gläds åt: Kultur och min familj.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!