En ihopdiktad dåtidsestetik är en av ingredienserna i "Urprung: Öna".
Förutsättningarna låter lite som ett "Farmen" med en kulturell twist. Öna Residency Project initierades av Östergötlands museum 2019. Under några helger tog Aldís E Hoff (Norrköping) Mattias Hofvendahl (Linköping), Anx Kupiainen (Norrköping), Rasmus Sköld (Vadstena) och Jennifer Spångerud (Boxholm) plats på Öna, ett kulturreservat långt ute i skogen i Nykils socken.
– Vi hade aldrig jobbat som grupp tidigare och flera av oss hade inte ens träffats innan, säger Rasmus Sköld.
Några egentliga ramar för vad projektet skulle resultera i fanns inte och pandemin ställde också till det under förra året men nu visas utställningen "Urprung: Öna" på Verkstad konsthall med vernissage under lördagen. En slags kollektiv installation inspirerad av Verner "Mosen" Ahnbergs vision för Öna för hundra år sedan.
– Han var en levnadskonstnär som porträtterats lite elakt. VI ville ge honom upprättelse, säger Aldís E Hoff.
Verner Ahnberg lät bygga en dansbana på Öna. Tanken var att locka traktens ungdomar till platsen och kanske möjligen också träffa ett fruntimmer för egen del. Ingen kom.
Utställningen "Ursprung: Öna" visas på Verkstad konsthall.
Utifrån historiska bilder, texter och en ihopdiktad obestämd dåtidsestetik landade konstnärsgänget på Öna i idén om nöjesmetropolen Dekadansbanan. Tanken lever vidare på Verkstad konsthall där det också skapats ett dansrum - Disdansen - där besökarna på pandemimanér kan gå in och solodansa tillsammans med projiceringar från Öna.
Utställningen pågår till 13 juni.