Artisten Bruno Mitsogiannis stod vid ett vägskäl mitt i karriären och funderade på att lägga av. "Jag hade sjukt tråkigt på scenen, men hittade tillbaka till glädjen igen", säger Bruno, som är ute på sin största och längsta turné med 20-årsfirande Diggiloo.
Vi möts ett par dagar före premiären av Sommarsveriges eviga klassiker – 20-årsjubilerande musik- och publikfesten Diggiloo – på Elmiamässan i Jönköping.
Det är här den drygt tre timmar långa showen tar form på riktigt.
Scenen är redo.
I en del dansar Maria Sur, Jessica Andersson, Anne-Lie Rydé, Hanna Hedlund och Nike Sellmar.
I en annan del sjunger Andreas Lundstedt, John Lundvik, Liamoo och Thomas Di Leva.
...och någonstans mitt emellan går en leende, glad Bruno Mitsogiannis från Norrköping i Dolphins svarta SM-guldtröja.
– Vad skulle jag annars ha på mig, när Norrköping kommer hit och gästar? Det var ju givet, säger Bruno och ler.
Det har passerat en och annan musikal, konsert och turné från 2017, när Bruno Mitsogiannis var med på Diggiloo och upptäckte den så hyllade succéshowen för första gången 2017.
– Jag hade egentligen ingen koll alls på Diggiloo. Jag hade inte ens sett det före, men från och med då har jag sett showen varje år. Jag var på Vikingavallen i Söderköping förra året och såg den. Den var bra, men inte tillräckligt bra... Det saknades något, säger Bruno med ett leende.
Vad?
– En östgöte från Norrköping.
Så det är därför du är med i år?
– Precis.
Bruno Mitsogiannis skrattar igen.
Det är sån han är mest hela tiden. Det kan vara över en kopp kaffe i pappmugg, på scenen inför tusentals personer eller på en promenad på gatorna i Norrköping, men så fort frågan om skillnaden på Bruno 2017 och Bruno 2023 landar på bordet stannar tiden. Han blir allvarlig och låter svaret bli en smula hängande.
– Jag har fötterna på jorden nu, säger han.
– Jag hade en enorm prestationsångest och ville hela tiden ligga på topp, topp, topp... Inget var bra nog. Allt skulle bara bli bättre och bättre för varje gång. Mitt absolut yttersta den ena kvällen skulle följas av mitt absolut yttersta den andra kvällen. Det höll inte. Att hela tiden vilja bli bättre kan väl vara bra, men där och då gick det till överdrift. Jag tappade glädjen totalt. Jag ville inte stå på scenen längre. Det var tråkigt. Jag var dålig.
Tänkte du lägga av?
– Ja.
Du levde ju din dröm.
– ...men jag hade så sjukt tråkigt. Jag lyckades nog dölja det, men mina närmaste såg det. Jag stod på en stor scen tillsammans med ett asfett band och 1 000-tals personer i publiken, men kunde inte ta in det utan tänkte bara på vad andra skulle tycka och tänka efteråt. Om vi hade suttit då och pratat om Vikingavallen 2023 och Diggiloo så hade pulsen rusat, tankarna snurrat och oron över vännernas tyckanden hade ökat dag för dag... Den spelningen hade gått åt skogen.
Här är hela gänget i hela Sveriges Diggiloo, som är ute på turné genom hela landet för 20:e sommaren. Söndagen 6 augusti ska de bjuda på en favorit i repris på Vikingavallen i Söderköping.
Och nu?
– Jag längtar till Söderköping och Vikingavallen.
Vad hände?
– Pandemin... Jag fick plötsligt en gratisvila från allt, gick i terapi och skulle faktiskt skola om mig helt. Jag tänkte bli brandman, men med tiden och samtalen kom glöden tillbaka. Vi pratade om allt – särskilt om prestationsångest. Jag kommer ju aldrig kunna vara bättre dag för dag. Det är omöjligt. Jag hade också bara levt för jobbet i så många år och glömt bort det roliga i mitt privatliv med fotbollen och hänga med kompisar utanför jobbet. Jag behövde hitta tillbaka till mig själv. Jag har gjort det. Jag vågar lita och tro på mig själv.
...och det är?
– Jag kan inte vara bättre än vad jag är just den dagen. Ibland funkar det inte lika bra som det gjorde dagen innan, men jag kan acceptera det i dag. Det är lite tråkigt att det tog så lång tid innan jag fattade det. Jag hade gärna njutit lite tidigare i mitt liv, säger Bruno och ler innan han börjar prata fotboll.
– Grabbarna i laget har tjatat på mig... Så fort jag gör media måste jag nämna Loddby – världens bästa division 5-klubb.
Du gör det nu.
– Tur det.
Underhållaren och komikern Daniel Norberg skojar med Bruno Mitsogiannis i årets upplaga av Diggiloo.
Vad säger de om artisten Bruno Mitsogiannis?
– De flesta i laget är ju runt 20-25 år så de har egentligen ingen aning om vem jag är eller vad jag gör. De är ju inte min publik, men de har börjat fatta lite nu. Jag har ju fått höra "min mamma har varit och tittat på dig"... Nu skojar några i laget om att jag ska ställa mig nära motståndarnas målvakt och börja sjunga vid hörnor och frisparkar. Det är en annorlunda form av psykning, men jag har inte gjort det än.
Han lär inte göra det i år heller.
– Min säsong är redan över. Tyvärr. Det är så trist, men så fort Diggiloo är över började vi repeterar för musikalen ”De’ e’ det här vi kallar kärlek”, som har premiär den 22 september i Malmö. Jag kommer sakna fotbollen.