Till vardags är Åsa Danielsson forskare och lärare inom miljövetenskap på Linköpings universitet. På fritiden ägnar hon sig åt något helt annat – nämligen att binda böcker.
– Jag har alltid älskat böcker. Sedan gillar jag att jobba med händerna, jag har ritat, målat, sytt... Inte sticka, det är inte min grej, säger Åsa med ett skratt. Eftersom jag har ett väldigt teoretiskt arbete är det kul att få göra det här.
På övervåningen i villan i Normlösa har Åsa sin verkstad. Här pysslar hon med allt vad bokbinderi innebär. Men här uppe finns inte bara böcker – här bor även sköldpaddorna Galadriel, 30 och Yesper, 37 – två skalbeklädda kompisar som varit med Åsa i många år.
– Jag har alltid varit fascinerad av djur, men jag är pälsallergiker. Så det fick bli reptiler.
Att binda böcker kan både vara pilligt och kräva tålamod. En viktig del är att boksidorna är helt platta, vilket innebär att de kan behöva ligga i press i upp till två månader, som en del i själva bindningsprocesen. Åsa lyser av engagemang när hon går runt och visar upp olika maskiner, verktyg och material.
– Bokbinderi är en riktig prylsport, det märker man, säger hon och ler.
Åsa har hållit på med bokbinderi i nästan 20 år. Hon har gått utbildningar, själv undervisat i hantverket och varit både cirkelmedlem, ledare och ordförande i föreningen "Amatörbokbindare i Linköping". I höstas valde hon att starta eget företag inom området – Salamanders bokbinderi.
– När jag var ordförande i föreningen var det många som ringde eller hörde av sig och ville ha hjälp med att laga böcker. Men vi fick inte ta emot dem, för vi fick inte vara en konkurrerande verksamhet. Då tänkte jag att jag skulle starta det här.
Åsa har gjort ett jobb åt Gamla Linköping genom att binda in lösblad till en bok och lagat några kokböcker. Ett uppdrag hon minns lite extra väl handlar dock om en instruktionsbok till en bil.
– Det var en äldre herre som hade den här instruktionsboken som var jätteviktig för honom. Sidorna hade börjat lossa lite, så jag plockade isär, band om och gjorde hårda pärmar. Han blev så glad och var så trevlig.
Det Åsa gör mest är alltså att laga böcker, framförallt kok- och barnböcker, som ofta kan få lite skavanker.
– Sedan tar jag ofta hand om böcker med mjuka pärmar, plockar isär, och skapar en ny bok med hårda pärmar.
När hon inte lagar böcker gillar Åsa att jobba efter ett specifikt tema. Hon har gjort böcker med såväl reptil- som regnbågstema, och menar att det är just kreativiteten som är det roliga i det hela. Att varje bok dessutom blir unik är lite extra speciellt.
– Jag tillhör dem som gillar det konstnärliga i böcker, att skapa.
När man gör ett nytt omslag till en redan befintlig bok kan man ge boken helt nytt liv, samtidigt som utseendet fortfarande stämmer överens med innehållet.
– Man tar inspiration från vad boken handlar om. Sedan har de ju ofta ett omslag, så man försöker fånga upp färgerna i det och skapar något nytt.
Åsa menar att bokbinderi är större i andra länder än här i Sverige. Hon berättar att det fanns en bokbindare i Linköping tidigare, men att många nog inte vet att sådant finns.
– När jag var på jobbresa i Dublin märkte jag till exempel att det fanns jättemånga.
Vad är din dröm med företaget?
– Jag räknar inte med att leva på det, men drömmen är att kunna hjälpa. Att kunna ta emot böcker så att de kan lagas och inte bara går sönder och slängs bort.