"Vi spelade in alla låtar på två dagar typ, sen jobbade vi med dem i ett och ett halvt år", säger Thomas Stenström om senaste skivan "Superlativ 97".
Stenström har stått på scen både i Avicii arena och Scandinavium. Den 13 oktober i år släpptes hans senaste platta, och under tisdagseftermiddagen rev han av några av låtarna från den inför ett fullpackat Bengans.
Skivan heter "Superlativ 97". Första delen i titeln är kanske lättare att förstå intuitivt. Men 97?
Du sjunger: "Har inte sett någon i ögonen sen 97". Berätta.
– Lite fantasier får folk ha och fundera på. Det betyder nånting för mig men det betyder inte att jag sätter reglerna och vill berätta vad det är. Jag är den enda kvarvarande artisten från min generation som inte filmar min frukost liksom. Folk får anstränga sig lite själva, säger Stenström och ler.
– Men det är första gång jag tillåtit mig själv att vara lite nostalgisk i texter och så. 97 hände det mycket grejer för mig. Men det är väl första gången det har hänt, att jag inte skriver om det som är precis framför mig.
Hur kommer det sig, du gillar inte att vara nostalgisk?
– Jag är nog det privat, men i musik tycker jag att det är rätt ointressant och enkelt att skriva om "minns du när vi satt i den där bilen och gjorde det där och det där". Jag har velat att det ska handla om nuet.
Vad ville du med det här albumet?
– Jag vill att det ska vara som dagboksanteckningar. Jag vill se tillbaka på alla mina skivor när jag är äldre och tänka att jag vågade hålla på hela tiden, och skriva om det som är framför mig. Så jag har bara följt det jag har tänkt sen sist.
Har det blivit lättare eller svårare att skriva låtar, såhär med sex skivor i ryggen?
– Mycket, mycket lättare tycker jag. Det tror jag bara är att jag har ett annat självförtroende, så det blir mycket lättare att få till ett flöde.
I skapandet av den nya plattan har "transparens" varit ledordet.
– Den här gången har jag verkligen vågat ha kvar det som kom ut från början. Ibland har jag annars tänkt: "Jag kan inte sjunga det här, det är för privat".
Ewelina Danielsson var på plats en timme före spelning och stod längst fram i publiken. Med sig hem fick hon både selfie och autograf.
Vi kommer in på Stenströms uppväxt i Uddevalla, en ort som format honom "på alla sätt", enligt artisten själv.
– Det är fortfarande så att om jag tänker på en grå himmel så tänker jag på en grå himmel i Uddevalla.
– Uddevalla är med en hela tiden.
Är det bra?
– Det är jävligt bra! säger han och fortsätter:
– Att vara född på ett ställe där du inte har alla förutsättningar. Det skapar jävligt mycket drömmar, och om man vågar följa dem så är det ju värsta dopingen!