Efter mer än tre timmar och över 40 låtar rundade Taylor Swift av sin första av totalt tre spelningar på Friends arena i Solna. Publiken var i extas under hela konserten och Aftonbladets musikjournalist Per Magnusson säger till TT att det hela var som ett sprudlande, glittrande lyckopiller.
– Det var en toppenkonsert. Mycket av allt, säger han.
Magnusson, som är ett stort Swift-fan, tycker dock att konserten var i längsta laget.
– Det var utmattande, till och med för mig som älskar henne. Även jag kunde känna att "nu är det nog." Men man förlåter henne för hennes katalog är så stark, säger han.
– Jag tycker att låtarna "All too well" och "Style" var bäst. Men det handlar mycket om vilken era man gillar bäst. För mig är erorna "Red", "1989" och "Folklore" bäst. De är hennes tre hörnstenar i karriären.
Nu väntar ytterligare två utsålda konserter och frågan är om 34-åringen kan toppa fredagskvällens tillställning.
– Det tror jag säkert, säger Magnusson.
– Men det var speciellt i kväll. Sverige har väntat på henne och hon blev överväldigad. Det var genuint.
Dopad idrottsman
SVT:s recensent Tali da Silva kallar konserten "en enda stor present" till de svenska fansen.
– Visst, det är alldeles för långt. Men rösten, scennärvaron och självförtroendet är på topp och hade hon varit en idrottsstjärna hade hon anklagats för doping, säger Tali da Silva om stjärnans konsert.
Hon beskriver konserten som "en stor upplevelse" och lyfter speciellt de mer långsamma låtarna.
– Kontrasten mot allt det maffiga blir extra stor i tiominutersversionen av "All too well" eller den vackra "Champagneproblems" och det är den typen av låtar som blir det tydligaste beviset på varför Taylor Swift har blivit så här stor", menar da Silva.
Oscarsvinnande
Även Göteborgs-Postens Johan Lindqvist var imponerad av första konserten.
"Hade det här varit en film hade Taylor Swift varit den Oscars-vinnande skådespelaren som totaldominerar varenda bildruta", skriver Lindqvist som dock var besviken på stjärnans final;
"Konserten går i mål med ”Midnight”-eran och det är ju inte dumt att kunna peta in ”Anti-hero”. Men sedan tappar finalen i energi och det som hade kunnat bli en klassiker planar ut snarare än att rusa i mål med extas och eufori".
Inte rörd
DN:s Po Tidholm är mer lågmäld i sina hyllningar;
"Ja, man blir berörd, men inte rörd. Överväldigad, men inte övertygad. Taylor Swift är ett fullkornsbröd, förvisso fullt av e-nummer och konsistensgivare och med en liten bismak av fabrik. Inte dålig för hälsan men heller ingen fullvärdig kost".
Även Expressens Anders Dahlbom är lite mer försiktig med sina hyllningar;
"När Taylor Swift för första gången i karriären rör sig runt en enorm scen på svensk mark, slås jag kanske inte av total karisma från scen. Däremot knockas jag flera gånger av själva låtarna. Av hantverket."
Svenska Dagbladets Andreas Hörmark imponeras inte bara av konserten utan också själva fenomenet Swift vilket han analyserar i sin recension;
"Vänsterfolk, högerfolk är eniga, hon är den perfekta feministiska ikonen och den perfekta miljardären. Har någon, ärligt, sedan de där britterna på 1960-talet lyckats förhäxa inte bara en generation, utan alla åldrar, på det här sättet?"