Ett 30-tal medverkande, både professionella och amatörer.
Regi: Andreas Nilsson
Fyrmannaorkester under ledning av kapellmästare Martin Freidlitz.
Ydre kulturcentrum
25 oktober
Ja, nog fick vi vad vi hade hoppats på och räknat med, vi som fyllde salongen till musikalteatern Göta Lejon i Stockholm på lördagskvällen. Göta Lejon…? Nej, vänta nu! Vi var ju inte alls i en av de rikskända salongerna, utan i en plåtklädd byggnad som liknar en maskinhall. Och utanför: inget storstadsbrus, men väl just så mörkt och tyst som det är i skogarna mellan Eksjö och Kisa sent i oktober.
Välkommen till Ydre kulturcentrum i Österbymo, som med sina cirka 800 invånare är den osannolika plats där musikalunderhållning av högsta klass är sannolik.
De som följt Ydre Riskteater under föreningens snart 30 år är nog inte förvånade. Förmågan att kombinera ett teaterengagemang hos traktens unga med musikalföreställningar som lyfts ännu högre av medverkande professionella aktörer har blivit något av ett signum. Och även om jag själv inte kan jämföra den nu aktuella uppsättningen av ”Rent” med teaterföreningens tidigare (senast ”Hair” 2012), vågar jag påstå att regissören och eldsjälen Andreas Nilsson inte kan vara annat än nöjd.
”Rent” tilldrar sig i New York. Roger (Olle Petersson) och Mark (Anton Myrén) bor i en utfrusen industrilokal på Manhattan. Det är i början av 1980-talet och sjukdomen aids famnar allt fler. Tillsammans med Tom Collins (i rollen Askhan Ghods, en ”Ydreveteran” med deltagande i fem uppsättningar och som just nu även spelar med i ”Sound of Music” på Östgötateatern), Mimi (Karin Mårtenson) och dragartisten Angel (Eric Rusch) samt andra grannar och uteliggare i kvarteret drömmer de om en ljusare tillvaro där rättvisa och kärlek råder.
Och som sagt: Vi sitter i en plåtlada på landsbygden. Men scenografin, musikerna och skådespelarna själva är av sådan klass att hela rasket utan vidare skulle platsa på en huvudstadlig privatteater.
Förvisso: Jonathan Larsons musik till "Rent" fångar mig inte omedelbart. Den bygger mer på rytm än på melodi. Men några stycken sticker ändå ut, bland annat Mimis ”Utan dig” och duetten ”Jag skyddar dig” mellan Tom Collins och Angel. Och Sasha Becker som spelar Maureen är grym i den surrealistiska monologen om drömmen. Den Göteborgsbaserade orkestern är otroligt följsam och samtidigt initiativrik och navigerar säkert i alla tempoväxlingar.
Det är därför lätt att överse med några skönhetsfläckar denna andra spelkväll: Någons trådlösa mick raspar och medhörningen krånglar ibland vilket för med sig vissa orenheter. Vid något tillfälle var orkestern så högt mixad att sångarnas röster dränktes. Men drivet och närvaron slätade snabbt över allt sådant och regissören Andreas Nilsson ska ha en stor eloge för att han har knådat fram en skarvlös ensemble. Det är verkligen inte lätt att skilja proffsen från amatörerna – och sådant imponerar stort. De flesta statister är ungdomar från trakten och jag är säker på att flera av dem kommer att gå långt på den musikaliska banan.
Läs mer om föreställningen och resterande speldatum på www.ydrekulturcentrum.se