Recension
Från Broadway till Duvemåla
Louis de Geer
Viktoria Tocca, Laila Adéle, Malena Tuvung, Jakob Stadell och Patrik Martinsson.
Söndagen den 11 september
Betyg: 3
Det var dagen, när vi gick ur huse för Sveriges framtid.
Här, i Louis de Geer, möttes och skildes vägen, där den ena ledde ner till vallokalen vid Trozelligalleriet och den andra ledde raka vägen in till en musikalisk resa från "Från Broadway till Duvemåla".
Om vi låter oss leka en smula med tanken och orden skulle faktiskt, helt ärligt, de knappa två timmarna i De Geerhallen vara en bild av årets valrörelse så här i valspurtens absoluta slutskede. Den tidiga kvällen hade absolut sina ljuvliga ögonblick och örhängen, men ibland försvann allt i och ett samma andetag och slutade i ingenting.
Det är som att blanda salta fiskar och champagne.
Var för sig smakar det ljuvligt, men tillsammans fungerar det sådär.
Jag har älskat musikaler från den dagen – 14 år ung, när jag berördes till tårar av Elaine Paige och såg henne sjunga "Memory" i Cats på New London Theatre i London. Det var där allt började. Jag blir, 40 år senare, lika starkt berörd av den här genren – skådespel till musik, men det är ju just det som är själva grejen. När musiken tar berättelsen genom en historia, som får dig att skratta eller gråta och du blir ett med hela kvällen.
Hela berättelsen.
När vi, som nu blir serverade några av musikalvärldens absolut bästa, vackraste och känsliga pärlor, hann jag inte landa i något innan nästa tog vid.
Mitt i showen svepte "Anthem" från mäktiga "Chess" med hela ensemblen, "In his eyes" med Laila Adéle och Malena Tuvung från "Jekyll and Hyde" (kvällens absolut bästa nummer) följt av Jakob Stadells "Vem ser ett barn? (Pity the child)" – också från "Chess". Det var tio minuter av ren magi, som mer eller mindre flyttade mig tillbaka till i tiden.
Jag hamnade i tanken på Royal Drury Lane i London för "Chess", kastades till Östgötateatern för "Jekyll and Hyde" och så tillbaka till London igen.
Att slå hål på den känslobubblan gick inte.
Även om hela ensemblens "En sång till livet" från starka "Så som i Himmelen" och Malena Tuvungs version av "Climb every mountain" ur "Sound of Music" var riktigt, riktigt nära att göra det.
Tillsammans med "The show must go on".
Så också i Sverige i den nya tiden.