Vadstenabandet har gjort sig kända för en större publik med hjälp av rockvideor med både Östgötaprofilen Jerry Prütz och fotbolls-legenden Glenn Hysén i rollerna. Nyligen släpptes EP:n med rock’n’roll-titeln ”Try to pay rent with love” och arbetet med bandets andra platta har påbörjats.
Det var 2006 som de fyra barndomskompisar från Vadstena staratde ett band ihop. Med världsherravälde i siktet bestämde de sig för att spela ute så mycket som möjligt och sprida partykänsla till alla som lyssnade.
– Vi var tjugo år när vi började men naiva som ett gäng tolvåringar, skrattar gitarristen Martin ”KK” Karlsson.
– Det fanns inte något annat band runt Vadstena som gjorde det vi gjorde så visst blev vi kallade både det ena och det andra för att vi hade långt hår och kajal. Men det hör väl till, man ska känna sig lite utanför som ett rockband. Vi fick dock väldigt mycket uppmärksamhet i lokaltidningarna, den sortens skjuts hade vi nog inte fått om vi kommit från Stockholm.
Replokalen ligger numera strategiskt i Mjölby där basisten Martin Hederberg bor. Nye gitarristen Marty Ström kommer från Stockholm, men bandets rötter i Vadstena finns ändå kvar.
– Vi kallar oss fortfarande för ett Vadstenaband trots att det bara är jag och trummisen Davy Svensson som är kvar här men det är helt enkelt lättare att komma ut på E4:an från Mjölby.
Hur djupsinniga är ni egentligen, är det bara fest eller finns det något mörkare hos er?
– Jag vet inte riktigt, funderar Martin Karlsson. Jag förstår när folk drar paralleller till åttiotalets rockmusik när de beskriver oss men våra förebilder är klassiska rockband som AC/DC, Kiss och Rolling Stones. Men utan The Hellacopters och Backyard Babies hade nog Close Quarters aldrig funnits.
– Musiken är det viktigaste, du ska kunna tycka att det är skitbra utan att fatta ett endaste ord av vad vi sjunger om. De två senaste singlarna har varit mycket good time rock’n’roll men det kommer några mörkare låtar till kommande skivan, det kan jag lova. Den kommer att skilja sig markant från vårt debutalbum, dels är ju Fredrik Josefsson ny sångare sedan dess, dels kommer det att vara mer lekfullt och rufsigt. Planen är att vi ska släppa en ny singel till våren och sedan plattan på hösten.
Förberedelserna inför ett nytt album är påbörjade, men en singel släpptes under hösten lagom till en turné runt Skandinavien med Brittiska bandet The Quireboys.
– Det var skitkul. Vi har spelat med dem några gånger tidigare men det här var första längre svängen. The Quireboys måste vara ett av världens bästa liveband, de är så jäkla samspelta. De är världens ödmjukaste och har behandlat oss skitbra. Vi fick gå upp varje kväll och avsluta deras set, de hängde av sig gitarrerna på oss och vi fick köra klart låten. Sista kvällen sprang deras sångare Spike helt spontant upp och gästade på en av våra låtar.
Recensioner:
Sarea: This is not goodbye
Nu när In Flames har förvandlats till ett popband är det dags för Norrköpings Sarea att ta plats som Sveriges bästa moderna death metalband. 45 varierade minuter fullspäckade med dynamik, intensitet och snygga melodier. Ljudbilden är förvånansvärt organisk trots fokus på en snygg och modern heavy metal-ljudbild. Chris Forsberg imponerar mer än någonsin både med sin normala sångröst och sitt growlande och treminutersprojektilen ”Hope” borde kunna få fart under fötterna på vem som helst.
Death Wolf: III: Östergötland
Lokalpatriotisk hårdrock från området några mil nordost om Linköping, låttitlar som Vikbolandet och Stegeborg skvallrar om geografiskt ursprung. Grunden är black metal, men det finns tillräckligt mycket goth metal och punk i musiken för att göra det svårt att placera bandet i ett specifikt fack. Det är tungt och slött och lyssningen kräver en särskild sinnesstämning för att komma till sin rätt men då är den å andra sidan som en värmande filt för en svart själ.
Arreat Summit: Feast of the wicked
Kvintett från Linköping som nu släpper sin andra EP. Det mystiska bandnamnet är plockat från datorspelet Diablo 2. Bandet blandar modern jämfotahoppsvänlig death metal med black metal-sång. Bitvis blir det lite tungrott men ett högt tempo och välsnickrade låtar tar oftast udden av den kritiken. Jag skulle däremot vilja få in lite mer hardcorekänsla i skriksången och även lite mer artikulerad tyngd i growlandet som nu är lite för grötigt.