En tillbakablick: Jonna Emily Lee föddes 1981 i Linköping som Jonna Lee Nilsson och växte upp i Fågelsta utanför Motala. År 2007 släppte hon sin första platta under namnet Jonna Lee. Tre år senare dök hon upp i det till en början anonyma projektet iamamiwhoami. ”iam”, som Jonna själv för enkelhets skull kallar projektet, producerade visuellt spektakulära musikvideor och fick stor uppmärksamhet runt om i världen. Sedan förra våren är hon åter tillbaka som soloartist, men den här gången under namnet ionnalee. När Corren ringer upp henne har hon precis blivit färdig med den film som ska ackompanjera hennes nya album "Everyone afraid to be forgotten" som släpps 16 februari.
– Vi har jobbat in i det sista, som vanligt. Vi har inte så bra tidsplanering men nu är den färdig i alla fall och det känns sjukt skönt.
Från början var det tänkt att filmen och albumet skulle släppas vid olika tillfällen och få vara två separata saker men hon och hennes medregissör John Strandh kände att de ändå hörde ihop. Och på goda grunder; Under förra året släppte ionnalee fem singlar med tillhörande musikvideor och en hel del av det materialet kommer att återses i filmen, om än något annorlunda. Hon beskriver det som att musiken i filmen fungerar mer som ett soundtrack, istället för att spela huvudrollen som i hennes musikvideor. Förutom att den innehåller repliker är den också betydligt längre än hennes tidigare videor, närmare en timme lång.
- Det är inte något som kommer visas på SF bio direkt. Det är ett svårt och annorlunda format, en blandning av allt jag håller på med – musik, film och dans. Det är ganska abstrakt och jag vet inte riktigt vad man ska kalla det, men det är en musikfilm.
Men inte en musikal?– Nej, det är det inte! Det finns delar som är baserad på dialog och delar där man går in i musikvideo och kommer ut på andra sidan med någon typ av... jag hör ju hur det här låter, det är så sjukt abstrakt och måste vara jättesvårt att förstå?
Jo, men så får det vara ibland.– Ja. Sen kan jag säga att när det väl är ”musikvideo” är det inte rå pop så att säga, om nu det skulle vara någonting negativt.
Sen var det det där med namnbytet.
– Jag satte dit ett ”i” där för att markera en form av före-efter iamamiwhoami. Jag ville hitta relationen mellan iam och jag som soloartist nu, så då bytte jag ut en bokstav. Jag tänkte inte så mycket på det.
Hon ser på sina tre artistnamn som tre olika perioder, tre olika eror. I grund och botten samma person, i den första perioden något blygare än i de två andra. Jonna Lee behövde iamamiwhoami för att bli ionnalee.
– ionnalee blir någon form av kontenta av den frågeställning som iam har varit. Vilken typ av artist man är och var man hör hemma.
Musikvideon till en av singlarna på nya albumet, ”Dunes of sand”, spelades in i Fivelstad kyrka, tre kilometer från Fågelsta.
– Det var stället där man kunde vara, det fanns inte så många andra ställen att hänga på. Det fanns en fritidsgård men den stängde. I kyrkan fanns en körledare som hette Elisabeth Jivegård som jag var väldigt nära och som fick mig att bli intresserad av sång.
Kyrkan blev hennes ställe. Där sjöng hon i kören och lärde sig spela instrument. När "Dunes of sand" spelades in i januari i år var det 15 år sedan hon senast var där. Musikvideon är ganska enkel, det är Jonna tillsammans med en organist – utan några visuella effekter, som det var förr.
– Vaktmästaren var där, pappa var där. Det var väldigt fint.
När skivsläpp och filmpremiär är avklarat ska hon ut på turné. Som soloartist har hon inte turnerat på flera år och nu vill hon ta vara på det nya albumet på bästa sätt. Turnéstarten blir i London i maj och sen hoppas hon att det blir många fler stopp runt om i världen, hur många det till slut blir vet hon dock inte.
– De som bokar måste känna att det är värt risken att boka en. Sen skulle jag gärna vilja spela i Linköping igen, det har jag inte gjort sen jag var typ 27.