Jessica Rosenberg bor på landet, strax utanför Linköping. Hon och maken flyttade först in till stan 2019, från Stockholm där de tidigare bodde. 2019 gästsjöng Jessica också, för skojs skull, i en duett med bandet Purple Nails dåvarande frontsångerska som hon gått på samma gymnasium med.
– Vi sjöng "Bring Me Down", som det också finns en musikvideo till, säger Jessica Rosenberg, eller "Lady Crow" som hon kallas i bandet, efter sitt tidigare alias på Helgon.
Goth- och rockbandet Purple Nail bildades 2008 i Västerås, av gitarristen "Hellsinki" och trummisen "Voodoo". Jessica var bara 16 år gammal första gången hon träffade dem.
– Då ville de egentligen att jag skulle spela keyboard, men det slutade med att vi konstaterade att jag var en katastrof på keyboard och käkade pizza i replokalen istället.
"Voodoo" och "Hellsinki" lyckades dock glömma bort det första mötet, och en tid senare blev Jessica tillbakabjuden för att provsjunga istället. Då fick hon en plats i bandet, och efter en spelning på Bankiren i Västerås 2012 kontaktades Purple Nail av skivbolaget Wormholedeath i Italien.
– Vi tänkte "fan vi köper en biljett" och åkte till Florence och spelade in en platta i en lokal där. Det var fruktansvärt kul med en möjlighet att åka iväg någonstans. Komponera musik, dricka alkohol och se sig om, berättar Jessica.
2013 pluggade hon egentligen till bildlärare på Konstfack, men fick ett litet avbrott i studierna. Debutplattan "Embrace The Dark" blev sedan recenserad av Sweden Rock, vilket var roligt.
– Jag började sjunga som 14-åring i en kör, berättar Jessica, idag 29 år.
I barn- och ungdomsåren flyttade hon fram och tillbaka mellan Västerås och Prag. Skolväsendet såg annorlunda ut i Tjeckien, och Jessica har nu gett upp bildläraryrket för att satsa på en framtid inom it-branschen istället.
När hon inte pluggar matte om kvällarna, skriver hon låtar. För sedan början av året är hon tillbaka i Purple Nail efter en nästan tio år lång paus. Och texten till bandets senaste singel "Ghost" är det hon som ligger bakom.
– Det finns så många kärlekslåtar att temat kan bli lite tröttsamt. Därför skrev jag om en förlorad vänskap istället. När man varit vänner i många år kan det bli som att en del av en person finns kvar hos en, även när man slutat vara vänner. Man undrar: Hör du mig? Varför svarar du mig inte?