– Det är en liten fågel med långa ben. Kanske en strandvadare, en liten elegant fågel, svarar Laura när jag ber henne likna tvärflöjten vid ett djur.
Vad är det svåra med att spela tvärflöjt?
– Det svåra är att det inte bara ska låta som flöjt, för det blir lätt lite tråkigt. Jag vill att det ska vara som att sjunga. Och så vill jag inte låta som allra andra flöjtister, vill ha ett eget sound. Man vill bli spårad genom sitt spel, inte bara som random flöjtist, och det arbetet pågår hela tiden.
Du kammade hem det prestigefyllda Solistpriset förra året, vad betydde det?
– Känns som väldigt länge sedan, men det är det största jag åstadkommit hittills. Trots corona blev det till ett startskott som har inneburit att jag fått chanser som ingen annan fått. Nu får jag spela tillsammans med de stora orkestrarna i Sverige, sen hänger andra på och det gör att jag hamnar i ett skyltfönster.
– Det är en superbra grej för mig, särskilt som flöjtist, man får aldrig spela annars. Det är tungt. Konserterna kommer de närmaste säsongerna.
Började du som många andra med en blockflöjt i näven?
– Nej, ingen blockflöjt, utan en böjd tvärflöjt anpassad för unga. Men jag testade fiol först, men det var inte min grej.
Lauras musikaliska bana började redan vid sex års ålder med lektioner i kulturskolan för Björn Sunnerstam, men även för flöjtisterna i Norrköpings symfoniorkester när hon studerade på Musikgymnasiet De Geer. Sen blev det raka vägen till Musikhögskolan i Stockholm. Där fick hon Tobias Carron som lärare och påbörjade efter kandidatexamen en master parallellt med en i München.
- Men corona avbröt mina studier i Tyskland, så där har jag lite kvar, liksom i Stockholm. Känner mig inte klar, men jag har ju i alla fall en kandidatexamen. Just nu har jag tillräckligt med annat att göra, så jag går vidare.
– Man behöver ingen master som musiker, men om jag om 20 år vill bli professor, då är det viktigt med denna master. En bra merit. Teoretiska meriter väger tungt, ibland mer än de rent praktiska, säger Laura Michelin och tillägger att det är bra att ha så många utvägar som möjligt för då kan man välja hur man vill gå vidare.
Varför blev det München?
– Jo, dels för att Tyskland är ett musikcentrum i Europa, dels för att jag tog lektioner för SON:s flöjtist Teodor Tirlea som såg att jag hade talang. Jag har honom att tacka för att jag fick syn på musiklivet utanför Sverige. Han droppade läraren Andrea Lieberknecht och tyckte att jag skulle söka hennes klass i München.
– Jag bara körde ”all in” på det och det blev till något annat än plugget i Stockholm. Helt olika undervisningstekniker. Andrea är verkligen en stor pedagog, och jag kan fortfarande sms:a henne och fråga om jag får komma, Tobias är numera mer av en vän och mentor.
I samma veva sökte Laura även till ”Gustav Mahler Jugendorchester” och kom med där en sommar.
– Det var väldigt bra för mig. Vi gjorde en europaturné som innebar att jag fick spela på alla de coola ställena som La Scala och Concertgebouw. Det var fantastiskt!
Vad är tonkvalitét?
– Innehållet i en ton och det som finns mellan tonerna. Det tekniska är lätt att förbättra, men innehållet och sambanden är det svåra. Musik är viktigt för mig, det är en andlig sak, den ger näring åt hjärnan, precis som att äta fast med hjärnan. Man behöver ju uppenbarligen något sådant.