Rutter har också skrivit enastående vackra "Magnificat" ("Marias lovsång") och "Requiem" liksom ett anthem till kronprins William och Kates bröllop men också visor, enklare stycken och mycket mer.
I lördags framfördes hans musik, blanda annat just "Requiem" av körerna Ad Libitum och Domkyrkans Kammarkör under ledning av Rutter själv i Linköpings Domkyrka.
Söndagen ägnas däremot åt alla körsångare med lust att förkovra sig i hans musik genom en sing-along workshop. 400 glada körsångare har anmält sig. En av dem är Anna-Karin Hjärtström som annars sjunger i Norrköpingskörerna Bel Canto och S:t Olofs vokalensemble:
– Jag uppskattar Rutters många humoristiska anekdoter, glädjen att sjunga dessa vackra låtar med andra körsångare och förstås honom själv!
Vännen och körkollegan Petra Wetterström håller med:
– Det är alltid roligt att höra komponister berätta om sin egen musik. Det ger en ytterligare dimension och fördjupar den musikaliska upplevelsen, inte minst när man ska vara med och framföra något.
John Rutter får många förfrågningar om att göra sina sing-along workshops där alla körsångare är välkomna:
– Vi sjunger tillsammans för att det är kul. Framförallt är vi vår egen publik. På så sätt tar vi bort pressen och den dåliga självkänslan som ibland uppstår inför en stor konsert. Vi repeterar en stund och sedan lyssnar vi på hur mycket bättre det blev, säger John Rutter.
Han kan inte nog betona vikten av att körmusik ska vara kul och hur viktigt det är att dagens körer lockar nya generationer:
– Jag blir så nöjd när jag se de här yngre deltagarna, utbrister han och pekar på ett gäng tenorer från musikgymnasiet i Linköping.
Körsång varar hela livet och passar alla åldrar. Körsångare kan alltid komma tillbaka efter att barn och familj slukat all tid. John Rutter vill gärna att hans workshops ska fungera så och dagens samling i Crusellhallen har en bred åldersmix.
Hur ser framtiden ut för körsång?
– Sverige är ett körtätt land och det är en del av ert kulturarv, vad jag förstår. Det är fint, för körlivet binder samman ett samhälle och skapar tillhörighet.
En av våra stora svenska körledare, Eric Ericson, har betytt mycket för vårt körliv. Han inspirerade många till att starta upp körer. Men körtraditioner kan se väldigt olika ut i Europa. I operans land nummer ett, Italien utforskar man fortfarande det här med körmusik. Ungefär som vi gjorde i Sverige för femtio år sedan.
Många menar att det faktiskt är hälsosamt att sjunga. Stämmer det?
– Jag har varit körledare i hela mitt vuxna liv och jag ser verkligen skillnaden. Hur människor ser ut när de kommer och när de går ut från körövningen. De har ny energi!
Hur ser en arbetsdag ur för dig?
– Först måste jag svara på all e-post. Det gör jag fram till klockan 10. Sedan skriver jag musik i min lilla, hemliga stuga som ingen känner till, ungefär fram till klockan 19. Då lagar jag mat med min fru. Ibland arbetar jag lite till på kvällen. Det här gör jag sju dagar i veckan.
Det är ett tufft arbetsliv för en person som närmar sig åttio, medger han men något han delar med de flesta tonsättare och dirigenter.
– Vi reser hela tiden och vi har inte ett yrke där någon annan kan hoppa in för oss. Ska det bli någon musik komponerad måste man ha disciplin.
Just nu skriver Jon Rutter musik till ett jubileum. För femtio år sedan tog man in de första kvinnliga studenterna på Clare College, Cambridge där han själv studerade och undervisar. Det ska förstås firas.
Bakom helgens alla köraktiviteter i Linköping står Camilla Sjöberg Friman som till vardags leder kören Ad Libitum:
– Ja, det här har vi planerat för sedan pandemin. Alla sångare som vill har fått anmäla sig, enskilt eller genom sin kör. Vi har fått möjlighet att trycka upp sånghäften med tio sånger skrivna av John som man får ta med sig hem.
Ett av styckena som framförs under helgens konsert och workshop är hans nyskrivna verk ”A Ukranian Prayer” (2022). Verket ”kom till honom” en vanlig dag när han höll en workshop i London. Plötsligt invaderade Ryssland Ukraina.
– Vi måste ha något som uppmärksammar det här fruktansvärda kriget. Det går inte an att bara ses och sjunga av glädje nu när människor dör intill oss, säger Johan Rutter.
Resultatet blev en bön som sjungs på ukrainska. Första konserten i London filmades rätt upp och ner, lades ut på Youtube och blev viral.