– Jag tror att nedärvda gener är antingen av eller på, de blandas inte ut.
– Om en lång och en kort person får barn blir barnet aldrig halvlångt, eller hur. Det blir antingen eller. Så är det nog med musikalitet också, säger Anders Johansson, en av jazzpianisten Jan Johanssons söner.
Som nitton-tjugoåring tyckte Anders Johansson själv att han var världens bästa trummis. Därför kontaktade han den på 1980- och 90-talen stilbildande gitarristen Yngwie Malmsteen för att gå med i hans band, Rising Force.
– Han var oöverträffat skicklig. Det finns nog ingen annan gitarrist som fått så många andra gitarrister att känna att de behövde öva mer. Han satte skräck i hela musikvärlden med en helt ny stil.
Även brorsan Jens Johansson gick med i bandet, som keyboardist. De åkte till USA med Yngwie.
– Han är nog den värsta rockstjärnan Sverige haft, med sitt gudabenådade gitarrspel och samtidigt en extrem djävulskhet, som en vikingabarbar.
Anders Johansson backar lite. Yngwie Malmsteen var inte en elak person – men han kunde brusa upp, menar han.
– På den tiden var man lite sån inom rocken. Jag vet inte om det har med uppfostran att göra, eller vad det är. I dag är väl rockartisterna veganer och mer snälla överlag. Då var det en massa alkohol och slagsmål.
I femton års tid var Anders Johansson med i svenska heavy-metalbandet Hammerfall, och än i dag är han en del av den amerikanska gruppen Manowar.
– Med två av mina söner har jag även bandet Tungsten, det är ett namn för grundämnet och metallen volfram.
Hårdare musik är alltså hemmaplan. Även Jens Johansson är aktiv inom metalgrenren, bland annat har han sedan 1995 spelat keyboard i det finska powermedalbandet Stratovarius. Så att bröderna nu spelar "Jazz på svenska", Sveriges genom tiderna mest sålda jazzskiva, började med en fråga från TV4.
– De ville att vi skulle spela ett par låtar den dag då pappa skulle ha fyllt 80 år.
1964 när "Jazz på svenska" spelades in, medverkade Georg Riedel på kontrabas. 2011 skulle Anders Johansson därför spela bas i TV4, medan Jens Johansson satt vid pianot.
– Men jag hade aldrig spelat kontrabas förut och bara övat ett par timmar. Och när man medverkar sådär i morgon-tv så ska man ju vara där redan vid tretiden, så man hade ju inte sovit något. Ändå sa jag i snacket inför låtarna att "till och med en schimpans kan väl lära sig spela bas".
Anders Johansson tänker tillbaka med fasa. Plötsligt föreställde han sig i sitt inre att Georg Riedel kanske tittade på programmet, vilket han också gjorde.
– Och precis innan vi började spela sa programledarna att "till och med en schimpans kan tydligen lära sig spela bas, så vi får se hur det här går". Jag kände skelettet försvinna ur fingrarna som blev som ett par gummisnoddar. Så nervös har jag inte varit sedan femtonårsåldern.
Anders Johansson beskriver hur Jens Johansson gav honom en besvärad blick. Han spelade ju en massa fel.
– Till och med mina söner frågade mig efteråt vad fan jag hållit på med.
Men nu spelar bröderna bättre, försäkrar han. Även om det är väldigt annorlunda att spela jazz, jämfört med hårdrock och speedmetal.
– På arenor hörs det inte om någon gallskriker, men i det tystlåtna finstämda skulle man ibland kunna höra en knappnål falla.
Den 24 juli spelar bröderna i Svärtinge som en del av "Sommarhäng på Skrikhult".
– Att vara mitt ute i skogen, mitt ute i ingenstans, blir nog en fin inramning.