Det är nu andra året som festivalen arrangeras i Norrköping och jämfört med i fjol finns det ett par nyheter i upplägget, berättar Adina Henrikson, som är en av arrangörerna.
– Förra året hade vi lokala akter som enbart var från Norrköping, men nu har vi utökat det till hela Östergötland. Och förra året var vi i Hallarna, nu har vi flyttat till Arbis. Det känns jätteroligt att vara i den lokalen, det tror vi kan locka många människor att komma dit, säger hon.
Flytten till Arbis innebär också att festivalen utökas från två till tre scener, uteserveringen är en. Bland artisterna, där samtliga alltså är från Östergötland, finns både nya och lite mer etablerade namn, förklarar Adina Henrikson.
– Till exempel har vi Donika Nimani som blev Årets nykomling på Manifestgalan, och Märtha Frans som vi hade förra året och som också spelat ganska mycket tidigare. Sedan har vi även lite nyare artister som är på gång, som Anna De Rim och Sam Sina, som satsar på sin solokarriär nu.
Vilka genrer finns representerade då på festivalen?– Det blir ju mycket, har vi insett i alla fall, elektronisk pop. Liksom förra året. Sedan är det lite olika influenser från olika stilar, säger Adina Henrikson.
Bakom festivalen står Adina tillsammans med tre av hennes studiekamrater från kultur-, samhälle- och gestaltningsprogrammet på Campus Norrköping. I år liksom förra året genomför de festivalen som en del av utbildningen, men tanken är sedan att den ska få leva vidare även efter de har tagit examen senare i år.
– Ja, det är planen. Vårt mål är att det ska bli Östergötlands egen festival.
Vilka lärdomar har ni med er från förra årets arrangemang?– Den främsta lärdomen är att planera utifrån vädret. Förra året hade vi regn hela dagen, så nu håller vi koll på väderprognoserna konstant, för att ha en backup-plan. Så det är väl verkligen en lärdom, att alltid ha reservplaner. Men vi känner ju oss också tryggare i år, från att ha gjort det förra året.
Att de är fyra tjejer som arrangerar festivalen innebär också att de kan bidra med en del nya perspektiv, tror Adina Henrikson.
– I och med att musikbranschen i alla skeenden är väldigt mansdominerad, har allting alltid gjorts på samma sätt. Att komma in som fyra kvinnliga arrangörer tror vi då kan vara en stor styrka. Då kan vi vara en förebild för fler arrangörer, och samtidigt visa att det är väldigt roligt.
Max Lindahl