Lägenheten i Gottfridsberg är fylld med inspelningsutrustning, kassetter, stereoapparater, olika instrument och framför allt skivor, från golv till tak.
– Jag skyller allt på mina föräldrar, pappa älskade Louis Armstrong och Duke Ellington och mammas favorit var Alice Babs och Sven-Olov Sandberg, säger Tor-Björn Lyrhed.
Pappans samling med 78-varvare utgör grunden i skivsamlingen.
– Jag vet ärligt talat inte hur många skivor jag har, men till 90 procent är det jazz och blues.
Musikintresset kommer förstås lika mycket från mamma.
– Hon berättade för mig om alla fantastiska dansställen som fanns och alla orkestrar som spelade i Linköping i slutet av 40-talet och början av 50-talet.
Tor-Björn Lyrhed frilansade och skrev om musik för Östgöten och Folkbladet i många år och recenserar fortfarande konserter på jazzklubben Crescendo i Norrköping. På så vis lärde han känna alla stora jazzmusiker från trakten, som Gunnar Hoffsten, Hasse Fromholtz och Arne Harde, och förundrades över att så lite av deras musik fanns tillgänglig på skiva.
– Jag frågade dem: “Har ni inte spelat in någonting?”, och på den vägen fick jag höra om Ljudreportage.
Den Linköpingsbaserade inspelningsstudion fanns mellan 1950 och 1970 och startades av Ingemar “Pelle” Lind, son till Agnes och Jacob Lind, grundarna av Linds konditori, tillsammans med kompisen Sven Wass.
– De var med i samma revysällskap och fann varandra i intresset för just ljud. De första inspelningarna gjordes i lägenheten där Pelle bodde ovanför konditoriet på Nygatan.
När Folkets hus på Ågatan byggdes 1953 var Pelle Lind och Sven Wass med och planerade för den studio som inrymdes i huset. Vägg i vägg med det populära dansstället ”Grottan” låg sedan Ljudreportage.
Fram till att studion lades ned gjordes hundratals inspelningar hos Ljudreportage, allt från studenters körsång och dragspelsmusik till andliga sånger, jazz, blues, pop och rock spelades in där. I regel handlade det om dokumentation, inte att spela in för att sälja plattor. Men också professionella skivbolag som Polydor och Pingstkyrkans etikett Hemmets Härold med artister som Kerstin Alsing vände sig till Ljudreportage.
Bland de inspelade artisterna finns förstås Hoffsten, Fromholtz och Arne Hardes orkester, men också exempelvis dragspelaren Lasse Ström som under många år var gatumusikant i Gamla Linköping. Bland rock- och popinspelningarna finner vi bland annat Norrköpingsbandet Chico Schnelzer and The Tigers debut-EP “Summer Serenade” (1962).
Det var inte bara östgötska musiker som spelade in i studion, band och artister från hela Mellansverige kom till Ljudreportage. Nationella jazzhjältar som Putte Wickman använde studion och här spelades bland annat Partilledansbandet Flamingokvintettens första låtar in på 60-talet, liksom popbandet Caretakers från Jönköpings debutsingel “Happy Go Lucky” (1962).
Den då blott 15-åriga Göteborgssångerskan Doris Svensson, mest känd för låtarna "Wouldn't That Be Groovy" (1969) och “Did You Give the World Some Love Today Babe” (1970), spelade in debutsingeln ”Singin’ the Blues” (1962) hos Ljudreportage tillsammans med rockbandet The Strangers från hemstaden.
Bland inspelningarna finns också revyer, som Norrköpings Lars Gustaf "Tjadden" Hellström och hans populära Ludolf-sketcher. ”Den skandalöse” Johnny Bode, mannen bakom legendariska skivan “Bordellmammas visor” (1968), spelade också in i studion.
Många inspelningar är gjorda av privatpersoner som velat spela in en sång och ge bort till vänner och bekanta. Och så finns det en del för tiden riktigt “punkiga” exempel på ungdomars tidiga försök att göra svensk rock’n’roll. Exempelvis Rock-Birgers Trio från Linköping som med gitarr, dragspel och trummor spelade in en egen charmig variant av Elvis Presleys monsterhit “Hound Dog” 1958 med sångaren Birger Petterssons lite slarviga och sluddriga svengelska.
Ljudreportage bearbetade också ljud för filmer, bland annat för dokumentären “Lappland - Landet annorlunda”. Eventuellt finns de kvar i Sven Wass kvarlåtenskap.
– Hans son ringde mig precis och berättade att han hade hittat filmrullar, men han visste inte vad som var på dem.
Tor-Björn Lyrhed har använt sig av de inte alltid helt tillförlitliga kvitton och loggböcker som finns över inspelningarna hos Ljudreportage och frågat runt för att få tag i skivorna. Han bedömer att han har hittat mellan 80–90 procent av det som spelades in och har hittills digitaliserat mellan 60–70 procent av de inspelningar.
Men det har tagit tid. Det är ett extremt långsamt och noggrant arbete som utförs.
– Förr satt jag mest på kvällar och höll på, man lyssnar en liten bit och så får man sitta och rensa bort alla knäpp-och skrapljud utan att förta karaktären på inspelningen. Med det är väldigt rolig så om jag började på kvällen och sedan tittade på klockan hade det många gånger redan blivit midnatt.
Just nu har han stött på patrull i arbetet. Tor-Björn Lyrhed fick för över 20 år sedan pengar av Linköpings kommun för att skaffa sig en arbetsdator och ett ljudprogram för att kunna digitalisera inspelningarna, men nu behöver han ny utrustning kom kommunen vill inte finansiera det eftersom han arbetar själv och inte för någon förening. I stället har Tor-Björn Lyrhed kontaktat länsmuseet och hoppas därifrån kunna få hjälp att slutföra arbetet med att bevara en viktig del av vår östgötska musikhistoria.
Nyligen uppmärksammades Tor-Björns Lyrheds projekt i Sveriges Televisions program “Go’ kväll”. En del av Ljudreportage orkesterinspelningar har återutgivits av föreningen Linköpingsmusiker på skiva, Rock-Birgers Trio:s inspelning har givits ut på platta och skivbolaget Riverside Records har intresserat sig för Flamingokvintettens tidiga inspelningar, men mer av det som spelades in i studion behöver vidare tillgängliggöras för lyssnare framöver.
– Det är en skatt, hela Mellansveriges musikliv vid den här tiden finns samlat på Ljudreportages inspelningar, säger Tor-Björn Lyrhed.