Fyra nyanser av pingst

Söndagsskolan var starten. En början på bildtänkandet kring de religiösa högtiderna. Den unge parveln mötte en bibel översatt till kolorerade bilder, alltsammans att förvånas över och grunna kring. På så vis blev skriftens beskrivning av pingstens helige ande till små svetsloppor som intensivt hoppade omkring uppe på huvudena på grabbarna kring Jesus.

Det är just detta myllrande som jag tagit med mig från denna period i mitt liv. Den helige ande myllrar. Kan detta åskådliggöras bättre än i Bachs h-mollmässa? I satsen "Cum sancto spiritu" finns ingen rast eller ro, det barocka maskineriet leker X2000, kroppen lyssnar och skakar av upphetsning.

Nöjer du dig inte med denna musik och önskar höja din känslomässiga puls ytterligare i lycklig extas kan jag varmt rekommendera Jean-Philippe Rameaus "Nouvelles Suites de Pièces de Clavecin" ur G-dursviten. Detta är musik som svänger och kränger i en rasande fart. Riktningen är tydlig och det finns ingen återvändo.

Ordet pingst betyder ”den femtionde”. Alltså att 50 dagar har förflutit sedan påsk. En del menar att detta är lite av kyrkans ”födelsedag”. "Veni Creator Spiritus" är en pingstpsalm från 800-talet. Lyssna på hur denna gregorianska slinga ormar sig fram och skapar evighetsmelodier; den ritar musik i luften.

Pingsten är även kärlekens högtid. Bröllopen står som spön i backen och musiken blir till språkrör för våra känslor. Hör bara hur den första kärleken på avstånd ter sig när Juvelen sjunger "Watch your step". Nerverna ligger utanpå, hjärtat bultar och åtrån vet inga gränser.

Vill du vandra fram till altaret till den mest fantastiska pingstmusik ska du välja Charles-Marie Widors fantastiska "Toccata" ur den femte orgelsymfonin. Meddela bara organisten i god tid, för hen måste till att öva ordentligt på dessa myllrande tongångar. På partyt efter middagen lyssnar ni till Daft Punks fantastiska "Pentatonix". Vådligt sväng. Och finess.

Har du behov av att trösta dig med hjälp av musik när din partner har spolat dig och du är full av energi och önskar bara av hela ditt hjärta hen välkommen åter, kosta vad det vill. Då måste du bara lyssna på Jennifer Hollidays övertalningsretorik när hon i musikalen "Dreamgirls" sjunger "And I am telling you I'm not going". Ingen kan motstå en sådan argumentation. Seger.

Är du mera av den musikaliskt sorgsna typen och önskar gegga ner dig i känslogyttjan kommer Georg Friedrich Händel till din hjälp. I operan "Julius Caesa"r låter han Cornelia och Sextus sjunga en av de mest underbart tårfyllda duetter jag hört, "Son nata a lagrimar". I mitt ljudexempel hör du alten Nathalie Stutzmann musicera tillsammans med den fantastiske countertenoren Philippe Jaroussky. Våg på våg av vemod.

I dessa dagar lever även naturen i en hänryckningens tid. Växlingarna är tvära, man deppar och man lyfts. Inget är lagom. Kroppen kommunicerar med naturen. Vitsippor avlöses av gullvivor och strax pockar liljekonvaljdoften på uppmärksamhet.

Det spirar. Det kvittrar, myllrar och det spirar i George Kentros (violin) och Mattias Peterssons (live electronics) tolkning av Vivaldis "Våren ("Spring 1"). Ge dig hän i denna grönsaks- och fågelmusik eller varför inte ta några rejäla simtag i Phillip Glass täta dyningar i finalen av den Tredje violinkonserten. Du kommer inte att ångra dig. Torrskodd kommer du iland och ingenting är som det tidigare varit. Förändrad i pingstens tid.