Gaphals firar alltså fem år, när började tideräkningen?
– Vi räknar från det första giget vi bokade, 11 september 2010, säger Patrik Lindecrantz.
Vad har förändrats sedan starten?
– Den stora skillnaden kom för tre år sedan när vi släppte det första fullängdsalbumet, Den Stora Vilan. Det var där som allt började bli mer uppstyrt och professionellt, eller vad man ska säga, säger Kaj Sivervik.
– Det beror på vad man lägger i begreppet professionell, kontrar Patrik Lindecrantz. Vi får fortfarande inte någon lön.
– Från början gav vi inte ut något på cd överhuvudtaget, för vem köper en cd i Sverige i dag, säger Kaj Sivervik. Men vi har lärt oss att utomlands är cd-skivan fortfarande stor, framförallt i Tyskland. Idag pressar vi 2000 stycken cd–skivor i första omgången. Jag förstår det inte, men rent marknadsekonomiskt måste man acceptera sådant om man vill få det att gå runt.
Vad har ni för planer för framtiden?
– Vi har en ambition att göra mer saker, att hitta olika sätt att utveckla oss på och förhoppningsvis också någon gång i framtiden kunna arbeta enbart med Gaphals, att vara så stora att det faktiskt också blir ekonomiskt hållbart, säger Kaj Sivervik.
– Gaphals är ju egentligen inte ett skivbolag, från början sa vi att det skulle vara coolt att släppa en bok också någon gång. Vi vill inte sätta några gränser, oavsett om vi talar om musikgenrer, eller format.
Nu blir det alltså en femårsfest, hur föddes den här idén?
– Det är skitkul att man kan göra en sån här stor sak på ett koncentrerat ställe och det har varit något av en dröm för oss, berättar Kaj Sivervik. Vi har legat i diskussioner med andra arrangörer och människor här i Linköping om att göra liknande saker tidigare men det aldrig funnits de riktiga förutsättningarna för det. Nu föll allt på plats och det samtidigt som vi släpper nya skivor med Linköpingsbanden Night och Nocturnalia.
– Vi vill att Gaphals ska föra samman folk med samma intresse. Att hitta de sociala bitarna där vi alla har något gemensamt och kan träffas och ha roligt tillsammans. Det låter skittråkigt när man säger det på det sättet, men det är så jävla vackert och fint, säger Kaj Sivervik och skrattar.
Känner ni att Gaphals har blivit etablerat under de här åren?
– Jo, det märker man absolut, svarar Patrik Lindecrantz snabbt. Folk som vi tidigare har fått jaga för att boka spelningar, tar nu istället helt plötsligt kontakt med oss.
– Jag var i Stockholm i helgen och där blev vi kallade ”Sveriges största lilla independentbolag”, säger Kaj Sivervik och ser belåten ut.
Nocturnalia är ett av banden som spelar på Gaphalsfestivalen. Bandet har nya medlemmar, nytt namn och har just släppt sin nya skiva, som fick fyra C i Corren.
Er första skiva spelades in snabbt efter att ni hade startat bandet, nu har ni haft mer tid på er att jobba med materialet inför ”Above Below Within”, er andra skiva. Hur känner ni själva att ni har utvecklats?
– Det blev en ny basist, en ny gitarrist och en ny skiva i samma veva, berättar den nytillkomne gitarristen Linus Lundgren. Upplägg och arrangemang på låtarna har blivit annorlunda på grund av det. Personligen tycker jag att det låter väldigt annorlunda jämfört med tidigare.
– Vi har lagt mer tid på att skriva material och vi har jobbat mycket på övergångarna mellan låtarna för att binda ihop skivan mer, förklarar Dennis Skoglund. Vi ville ge alla låtar det utrymme de förtjänar på skivan, att de får plana ut och andas emellanåt. Första skivan är en rockplatta med åtta enskilda spår som vi satte ihop till ett album. ”Above Below Within” är mer som en enhet.
Ni har även bytt bandnamn, från det välanvända Nocturnal till Nocturnalia som ni är ensamma om.
– När vi började ville vi bara ha ett bandnamn, vi tänkte inte så mycket på det, erkänner Dennis Skoglund.
Men det har visat sig vara svårt att hitta just oss när vi delar bandnamn med andra. Det finns ett tyskt band som heter Nocturnal som gjorde comeback i samband med att vi släppte vår första singel. De var ju före oss med namnet, det är inte så mycket att snacka om.
– Det passade sig även med namnbyte nu i samband med medlemsbyten och ny skiva, fyller Linus Lundgren i. Det blev lite av ett ”nu eller aldrig”.