Favoriten
Låt: Ljuva mekaniska jag med 1900 (Christian Gabel)
En bra låt ska väcka känslor. Det kan vara kärlek, hopp, förtvivlan, glädje, sorg eller eufori. När du hör låtens titel ska en känsla komma till dig. Minnen ska blossa upp. Du ska känna sommarkvällen, ungdomsåren, första kärleksuppbrottet eller euforin på ett dansgolv.
Många gånger handlar det om en bra låttext. Ord som sitter mitt i prick och väcker just dessa känslor. Men det behöver inte finnas en fantastisk låttext. Många av mina favoritlåtar har en text jag inte ens förstår mig på. Men låtarna har lyckats fånga mig. En låt som ska fånga mig behöver inte ens ha en text.
När jag hör den instrumentala låten Ljuva mekaniska jag kan jag känna vemod. Nästa gång känner jag någon sorts upprymdhet, för att en tredje gång tänka på glada minnen med min barndomskompis Gurra. Han vars spellista jag fångade upp låten ifrån. Låten har lyckats väcka flera känslor hos mig.
När jag en vacker dag gifter mig kommer jag såklart vilja höra någon låt med en träffsäker text. Något som berör med orden. Men alla stunder i livet är inte av sådan art att en utomordentlig text är nödvändig.
Jag har ingen aning om vad låtskaparen Christian Gabel menar med namnet Ljuva mekaniska jag. Men jag väljer att tolka det som en beskrivning på mekaniken inom mig som människa. Jag må vara mekanisk. Men jag är ljuvlig. Du är ljuvlig. Låten har prickat mig och många av mina känslor. Det är allt jag kräver av en bra låt.