Favoriten
David Bowie: Station to station (RCA)
Skiva från 1976
Förra sommaren, 50 år efter att David Bowie slog igenom med "Space oddity", fördjupade jag mig äntligen i hans musik på allvar efter att ha umgåtts förstrött med den av och till i åratal. Ja, någon gång är det ju dags.
De fyra boxarna med hans skivor från 1969 till 1987 införskaffades och närstuderades. Alla albumen från 70-talet är klassiker, men ska jag välja bara ett blir det just nu "Station to station", inspelat i Los Angeles 1976.
På det här albumet korsar Bowies flera av sina spår. De amerikanska soul- och funkinfluenserna från "Young americans" (1975) finns kvar, glamrockgitarrerna likaså, men de utmanas av nya ljud från den gamla världen. Kraftwerks "Autobahn" inspirerade Bowie till titellåten, en över tio minuter lång resa som inleds med tågljud.
Därefter varvas hitlåtarna "Golden years", "TVC 15" och "Stay" med balladerna "Word on a wing" och "Wild is the wind". Mer är det inte. Bara sex låtar med en sammanlagd speltid av 38 minuter. Pet Shop Boys "Introspective" (1988) är en annan favorit konstruerad efter samma ritning.
På scen transformerades Bowie till The thin white duke, med bakåtstruket hår, vit skjorta och väst. En dandy från en gammal svartvit film, en prototyp för syntare flera år senare.
Året därpå bar det av till Tyskland. Kraftwerk hälsade honom välkommen i "Trans Europe express": "From station to station, back to Düsseldorf City. Meet Iggy Pop and David Bowie."