Alexander Hellgren
1. Lorentz: Där dit vinden kommer
Hela årets stora anthem. Låten som fick oss att börja använda uttrycket ”leva life”. De furiösa verserna från Jaqe och Joy. Det bombastiska beatet. Genidraget att sampla den melanesiska kören. 2014 var Lorentz år och något säger att han inte har nått sin topp än.
2. Linda Pira: Knäpper mina fingrar (remix)
Låten slog ner som en februaribomb och aldrig har väl en låt delats och hyllats som nu. Med rätta. Linda Pira bjöd in åtta andra kvinnliga artister till en remix som jämnade originalet med marken och tog hiphopen ända till Dramaten.
3. Ceo: Wonderland
Eric Berglund vandrar allt längre in underlandet. En kolsyrebubblande och fyrverkerisprakande värld där de musikaliska inslagen är som dragna ur trollkarlens magiska hatt. ”Wonderland” är helande, jag kan inte uttrycka det på annat sätt.
4. Zhala: Prophet
Tio månader efter att ”Prophet” premiärade på Grammisgalan, och skapade kollektiv hysteri, är den fortfarande lika bedövande bra. I väntan på albumet fortsätter vi att dansa oss svettiga till Zhalas futuristiska krigsmarsch långt in på 2015.
5. Little Jinder. Vita bergens klockor
Olycklig kärlek är ett gängse ämne, men ingen uttryckte det bättre än Little Jinder. Huvudpersonen dricker ”28 vin” utan att känna någonting, alltmedan taxametern fuckar ur. Och så refrängen… som ett litet rosaglittrande moln.
Lollo Asplund
1. Jackson Browne: The birds of St Marks
Jackson Browne bryter tystnaden efter sex år. Varvar här besk samhällskritik med silkeslen romantik. Kuriosa: Fina öppningslåten The birds... komponerade han som 18-åring och gav ut på skiva, nyss fyllda 67.
2. Sofia Karlsson: Regnet faller utan oss.
Älskliga Sofia går från Dan Anderssons stockeldsknaster till mer urbana ljud. Som regndroppar mot asfalt. Att Sofia (och låtskrivarpartner Andreas Mattson) inspirerats av Monica Z är bara ett plus.
3. She & Him: Stay awhile
Zooey Deschanel och M Ward visar på nya ”Classics” hur grymt bra de är på att förädla låtar från popens barndom. Allra mest svänger det om ”Stay awhile”, för 50 år sen en hit för Dusty Springfield.
4. First Aid Kit: My silver lining
Systrarna Söderberg går från klarhet till klarhet. Duons fräcka stämföring slår ut allt man tidigare hört svenska sångare/grupper prestera. Och Klara och Johanna låter precis lika övertygande live som på skiva.
5. Laleh: Goliat
"Vi ska ta över världen". En livsbejakande och optimistisk Laleh är det bästa botemedlet mot tröstlösa höstvinterkvällar. Världen behöver fler fina, naiva sånger.
Mattias Ahlén
1. Matrimony: Lucky man
Folkpop från North Carolina. Med en refräng som bröderna Finn i Crowded House offrat åtminstone ett lillfinger för.
2. Sinkane: How we be
Med rötter i Sudan och London gör Sinkane modern amerikansk soul med rotsystemet långt ner i 70-talets musikmylla.
3. Nikki Lane: Love’s on fire
Klassiskt låtskrivarhantverk. Countrypop så smittsam att vilken höstinfluensa som helst blir avundsjuk.
4. Stanley Brinks and The Wave Pictures: Orange Juice
En indiepopbetraktelse över livets bitvisa futtighet och det lilla som behövs för att stå ut.
5. Bob Mould: I don’t know you anymore
En gammal punkhjälte skriver sin bästa poplåt på 22 år. Värt att fira.
Pelle Gunnarsson
1. Miss Behaviour: Cold response:
När det kommer till melodiös hårdrock läxar Norrköping upp Linköping så det blir snudd på pinsamt. Å andra sidan finns det överhuvudtaget inte många band som kan mäta sig med Miss Behaviour.
2. Nifters: Dumhetens straff är döden
En nyfunnen organisk ljudbild gör Norrköpings Nifters till en stenhård modern metal-smocka som alla borde låta sig bli träffade av.
3. Sarea: The chase
Lite mer melodi och lite mindre kross än kollegorna i Nifters, men Sareas senaste album mäter sig absolut med den svenska death metal-toppen.
4. Skogen Brinner: Hickory dickory dog (song overheard in the night)
Jag hoppas att Linköpings bästa retroband håller tempot och nyfikenheten uppe. Med singeln ”Mr Fantastic” drar de ifrån konkurrenterna, igen.
5. Märvel: Danish rush
Linköpings maskerade rock’n’roll-krigares video-attack på ”Den lille havfrue” i Köpenhamn är en av de bästa rockvideos jag sett i år. Passar med andra ord utmärkt till låten.
Jenny Cahier
1. First Aid Kit: My Silver Lining
När Systrarna Stämsång släpper nytt blir förstaplatsen på årsbästalistorna uppbokad direkt.
2. 1987: Michelle
Svensk soulpop när den är som bäst.
3. Amason: Ålen
Artisten Hajen är tillbaks i en ny konstellation. Som vi har längtat.
4. Hundred Waters: Cavity
Lika odödligt och storslaget som drömska virtuoserna Cocteau Twins.
5. Lia Ices: Higher
Fastnar som tuggummi i huvudet. Helt jäkla makalöst tuggummi.
Johannes Hedman
1. Silvana Imam: Svär på min mamma
Vissa låtar gör musik nytt igen.
2. Ison & Fille: Ambition
Det tyngsta du någonsin hört på ”Malou efter tio”. Men var är Fille?
3. Lilla Namo: Ny bil
En nattlig åktur i regn, i tyst samförstånd med vänner. Basen får rutorna att vibrera.
4. Lorentz: Där dit vinden kommer
Stora drömmar, stora ambitioner, enorma ljudbilder. Är Sverige för litet för Lorentz?
5. Linda Pira: Knäpper mina fingrar (remix)
Klockren posse-rap som går från gatan till Dramaten och tillbaka igen. Provkarta över svensk hiphops framtid.
Christina Öberg
1. Lykke Li: I never learn
Lykke Li fortsatte att imponera även 2014. Liksom tidigare slår hon an en sträng där varje ackord känns.
2. The Majority Says: All the things I didn’t do
Linköpingsbandet som visade sig vara så mycket mer än en reklamjingel skivdebuterade. Låttiteln till trots var det få saker som inte gjordes och gjordes rätt av TMS detta år.
3. Aguson & Stormen: Sitter på molnen
Vårens snyggaste rockriff, stråkbaserat och allt, kom från Linköpings gladaste liveartist. Ett oundvikligt glädjejubel som nådde närmast himmelska höjder.
4. Sia: Chandelier
Med toner i de högre registren sjöng Sia om att festa som om morgondagen inte fanns och om att vakna upp för att inse att den gjorde det. Glaskrossande vackert.
5. Sophie Zelmani: When you remember
Via en Cohen-tolkning smög sig Zelmanis musik in i mitt liv på allvar detta år. Det lilla i det stora och rösten som berättar i sin eftertänksamhet om smärta, saknad och att glömma eller ännu värre: minnas och ångra.
Andreas Homanen
1. Lana del Rey: Old Money
Vaggade in oss i en hypnotisk värld av skönhet och narkospop.
2. Julian Casablancas + The Voidz: Human Sadness
Elva minuters skevande distortion i stort sett utan melodi kan faktiskt vara helt underbart.
3. The Bots: Won
Två bröder från Kalifornien skapade guld i det perfekta mötet mellan bluesrock och pop.
4. Hurula: Allt ska försvinna
Musik kändes sällan så på riktigt som här.
5. At the Gates: At War With Reality
Med denna vansinnesfärd visade At the Gates att de hade betydligt mer att ge än bara några comebackspelningar.
Pernilla Gunnarsson
1. Kevin Morby: The jester, the tramp and the acrobat
Ingen årsbästalista är komplett utan Woods-anknytning, den forne medspelaren är så släpande eftertänksam att jag nästan kan framkalla Silver Jews för mitt inre.
2. Jenny Lewis: Just one of the guys
Lättrallad pop av bästa sort, där allvaret döljs i toner från de soldränkta dalgångarna utanför Los Angeles.
3. Conor Oberst: Time forgot
Soundtracket till mitt senaste år, nu som fyra-nolla. Vem vill inte kravla under en sten ibland och bara vara ifred?
4. Sleater-Kinney: Bury our friends
Årets återkomst! Kan man annat är fånle när ett av de tuffaste banden nånsin gör comeback.
5. Music go music: Inferno
Dansparty på vardagsrumsgolvet, dotterns armar runt halsen, en smittande refräng att sjunga med i.
Fredrik Kylberg
1. Kent: Godhet
Årets duett. Jocke Berg uppvaktar Beatrice Eli, som svarar med att kalla honom patetisk.
2. Weeping Willows: (We're in) Different places
Årets ballad. Ingen kan sjunga om hjärta och smärta som Magnus Carlson.
3. Solen: Estelle
Årets tronarvinge: Solen har lika mycket nerv och svärta som Kent hade för 19 år sedan.
4. Agent Side Grinder: This is us
Årets synth. Joy Division-bas och iskall elektronik är allt man egentligen behöver.
5. Röyksopp & Robyn: Monument
Årets par: Norsk elektronik och svensk sång är två smaker som gifter sig fint.