Vad är ett Zornmärke?
– En titel som ges av Zornmärkesnämnden. Utmärkelsen har delats ut sedan i början av 30-talet till folkmusiker och finns i fyra olika nivåer: diplom, brons, diplom och silver. Det finns även ett guldmärke, ett slags hederspris som delas ut till två folkmusiker per år, ofta seniora. Du framför tre melodier framför en jury och jag framförde en myrslåtter-march, en polska och en vals från Tunäsdalen. Alla efter Olof Jönsson.
Vad innebär det att bli riksspelman?
– Det är en slags kvalitetsstämpel på att man anses kunna spela traditionell folkmusik. Det finns en pågående diskussion i folkmusikvärlden om värdet i att låta en jury bedöma hur ”folkligt enligt traditionen” man spelar då en del anser att det är konservativt. Jag tycker att det är roligt att få utmärkelsen, men tycker också att det är av viktigt att vi diskuterar vad som är traditionellt. Folkmusik bör vara en levande tradition.
Vad betyder det här för dig?
– Ja, det är en bekräftelse och inspiration. Det är en uppmuntran för mig att fortsätta spela folkmusik. Det här var mitt tredje försök. Jag fick brons vid min första uppspelning och juryn var väldigt uppmuntrande. Sedan drabbades jag av nerverna vid andra försöket 2011 så det gick inte alls bra. Därför väntade jag så många år, jag visste inte om jag skulle våga igen.
Hur firade du?
– Zornmärkesutdelningen var i samband med Korröfestivalen där jag var med några vänner så jag firade med dem. Det var en stor grej, det var 77 som spelade upp och 10 som fick Zornmärket i silver.
Du spelade upp på en härjedalspipa, vad är det?
– Det är en folklig flöjt, den är något enklare än en blockflöjt. Den är lite luftigare och väsigare i klangen och går i moll, ofta i a-moll. Den har en ton som är svävande och som för ett otränat öra nog kan uppfattas som falsk. Instrumentet var länge bortglömt men har nu spelats på i 25 år i modern tid.
Du är den fjärde någonsin att få utmärkelsen på detta instrument. Varför?
– Det vanligaste instrumentet att spela upp med är fiol eller nyckelharpa. Härjedalspipan är fortfarande ovanlig men intresset har ökat de senaste åren. I dag finns det bara en person som tillverkar dem i Sverige. Det finns en kurs sedan 5 år tillbaka i Medelpad med 15 deltagare och i fjol var intresset så stort att det arrangerades dubbla kurser. Det är mest svenskar som deltar men även japaner och finländare.