Att spela så mycket som möjligt på så många ställen som möjligt är fortfarande drivkraften hos Cirkus Prütz, bandet där den eviga östgöten och basisten Jerry Prütz får leva ut sin våtaste rock´n´roll drömmar tillsammans med sina musikaliska compadres i form av gitarristerna Franco Santunione (Electric Boys, Glory Bells Band) och Christian Carlsson (The Quill) och trummisen Per Kohlus.
– Jag är nog lite bandets mamma som tar hand om alla och ser till att vi har det bra. Det är ett väldigt soft gäng att åka runt med. Vi behandlar varandra med respekt.
– Det är viktigt med en professionell inställning. Vi ska göra ett jobb. Vi ska alltid leverera. Ärligt talat, vad skulle jag göra istället? Det var några år jag hade en lucka i spelandet men det här är väldigt sköna snubbar att spela med och det är mycket manlig kärlek, säger Jerry Prütz när han ska försöka sätta fingret på sin och bandets kärna och drivkraft.
Fast nog har han att göra även annars. Jerry Prütz är också ett välkänt namn inom den svenska stand up-scenen, dels som komiker men kanske ännu mer som arrangör i Linköping, Motala och Norrköping.
– Jag kör ju mellansnacket när vi spelar med bandet men försöker tona ner det lite så det inte tar över, skrattar han.
– Men nu jobbar jag lite åt Fonus också. Jag kör avlidna på nätterna. Det är väldigt värdigt och ett viktigt jobb. Vi bär alltid kostym och bugar för dem. Jag brukar också önska dem trevlig resa, säger Jerry Prütz.
För Cirkus Prütz är det nu lite väntans tider. Nya plattan "White Jazz - Black Magic" är klar och väntar på releasen 28 juli. Första smakprovet "Leave me alone" kommer 5 juli.
– Jag gillar ju titlar. White Jazz är dels en hyllning till det klassiska skivbolaget med samma namn och dels är det är en roman av James Ellroy. Black Magic låter fränt helt enkelt och passar bra.
– "Leave me alone" är en klassisk titel. Den handlar om hur trött man kan bli på allt gnäll och alla åsikter. Låt mig bestämma själv, liksom.
Musikaliskt kommer man att känna igen Cirkus Prütz. Rock med sydstatsgung och bluesrötter.
– Grunden är väl i ZZ Top och Johnny Winter. Det var där allting en gång började för mig. Klassisk 70-talsrock helt enkelt. Det är väldigt mycket gitarr och väldigt välspelat med texter om livet. Franco (Santunione) har tagit ett enormt ansvar som producent och det låter svinbra tycker jag, säger Jerry Prütz.