Tre singlar har redan kommit ut och i dag, fredag 21 maj, är det dags för albumet "Bashjärta". Mattias Areskog är basisten som blev låtskrivare och nu träder fram som soloartist.
– Jag hade inte tänkt göra en egen skiva, egentligen. Jag är inte så förtjust i att stå i centrum, säger han.
Mattias Areskog föddes i Linköping 1973, växte upp i Vidingsjö och gick i samma skola som Lars Winnerbäck:
– När han sjunger om nyponbuskarna känner jag igen mig.
När Mattias var tolv år gick flyttlasset till Jönköping. Där lärde han känna några personer som han fortfarande umgås och spelar med: Bengt Lagerberg, Magnus Svenningsson och Lasse Johansson. De blev så småningom kända när de spelade i The Cardigans.
– Bengt var den förste som kom och plingade på vår dörr, säger Mattias Areskog.
Tillsammans upptäckte de musik och började spela. Då var Neil Young och Bob Dylan förebilderna. I början av 90-talet gjorde kompisarna succé i indiepopvärlden. Mattias Areskog uppträdde med Marit Bergman, spelade med Anna Ternheim och Mattias Hellberg och har dykt upp som basist, låtskrivare och producent på många olika ställen.
Men han är också journalist, och har bland annat jobbat på Norrköpings Tidningar och TT. Nu jobbar han på Greenpeace.
– Jag har inte livnärt mig på musik de senaste tio–femton åren. När jag slutade tänka på det som ett jobb kände jag mig mycket friare i musiken. Då blev det mycket roligare, säger Mattias Areskog.
På "Bashjärta" har han spelat det mesta själv. Han bor i Stockholm och vännerna finns i Skåne, kring musikkollektivet och skivbolaget Malmö Inre.
– På grund av pandemin blev det svårare och krångligare att ta hjälp av kompisarna. Men de har varit superviktiga. Utan deras pepp och stöd hade det nog inte blivit någon skiva.
Det var när han höll på att översätta andras texter till svenska som han gjorde om några av sina egna engelskspråkiga låtar också, och hittade något där:
– Det var svårt men roligt och växte till något som kändes som ett eget litet liv och en egen ljudvärld.
– Jag tänker alltid att det ska finnas någon slags luft och rymd i musiken, en lätt och lite drömsk ton som kontrast till tunga texter, säger Mattias Areskog som har svårt att klistra en genre på sin skiva.
– Det är väl pop. Jag vet inte, finns indiepop nuförtiden?