Niels Nielsen har flyttat hem till Åtvidaberg och byggt en ny studio.
Han har turnerat med både Ghost och In Flames och troligen upplevt sin beskärda del av rock'n'roll-myten, men när vi ringer upp Niels Nielsen är han ute på förmiddagspromenad med sin hund i ett soligt Åtvidaberg.
– Jag har bott i både Norrköping och Linköping i olika omgångar, i fem-sex olika lägenheter i varje stad. Lite har det varit på grund av dem jag har jobbat med, som Ghost och Dead Soul i Linköping, eller Björnstammen och Slagsmålsklubben i Norrköping, säger Niels Nielsen, som nu alltså återvänt till platsen där han växte upp.
– Vi letade efter ett hus där man kunde bygga en studio, det var inte alldeles lätt att hitta. Dagen efter att vi flyttat in satte jag igång studiobygget. Kartongerna fick vänta. Ibland kan jag bli lite carried away.
Niels Nielsen är inte den som fastnar i någon genre. Han har gett ut skivor i eget namn sedan 2005 där han provar på flera olika stilar, han har varit turnéledare för världssensationen Ghost från Linköping, spelar keyboards med metalbandet In Flames från Göteborg, och har hjälpt en lång rad band med produktion och mixning.
Det nya albumet "Inherent noise" som kom ut i fredags är inspelat när han bodde i Norrköping. Det är elektronisk musik, men nedsmutsad och processad, mer rostig och sliten än blank och perfekt.
– Det är sådan musik som jag velat göra väldigt länge: långa, svepande instrumentala låtar, säger Niels Nielsen och räknar upp en rad influenser som påverkade honom som tonåring i slutet av 90-talet: Chemical Brothers, Orbital, Björk, Röyksopp, Moby och Prodigy, kombinerat med Kraftwerk och Depeche Mode.
Det var en tid när genregränser löstes upp och den elektroniska musiken befruktades av gitarrer och slamriga trummor. I dag förknippar många "elektronisk" med Swedish House Maffia, Avicii och andra EDM-artister.
– Jag kan inte ens säga att jag gillar elektronisk musik för då tror folk att jag menar EDM. Hela min världsbild bygger på att man får göra vad man vill. Jag stör ihjäl mig på EDM som ska låta på ett visst sätt. Det är ospännande, okreativt och meningslöst, tycker Niels Nielsen.
– Musik kan få vara hur skev och konstig som helst, och långa låtar. Jag gillar monoton, alternativ musik.
Niels Nielsen nya album "Inherent noise" är inspirerat av stämningarna i filmen "Inherent vice" med Joaquin Phoenix. "Jag har säkert sett den 20 gånger", säger Niels Nielsen.
Det finns legender om skivinspelningar som pågått i månader. Men Niels Nielsen säger att han har en ganska oromantisk syn på arbetet i studion. Han bestämde sig för att spela in en låt per dag, med en tydlig känsla i varje låt.
– Jag gillar inte att hålla på länge. Jag gör det i vissa projekt, men jag tycker inte att det blir bättre. Om jag börjar spela in klockan tio på kvällen så håller jag på till jag är klar. Det viktiga är att vara kvar i den känslan.
Han påpekar att detta funkar när man har erfarenhet: "jag har gjort tiotusen låtar och har ganska bra koll på vad jag gör".
– Man ska komma ihåg att vartenda skivprojekt innehåller en stor portion ångest, när man tvivlar och tycker att det är värdelöst. Men den där känslan måste man sudda bort, man måste få det gjort. Det är som att gå till tandläkaren: man sätter sig i stolen, så blir det klart!
Nu är det dags för nya projekt, både egna och andras, i den färdiga studion.
– I tio år har jag haft en stadig känsla av att det här är mitt jobb. Jag har en massa olika ben att stå på. Jag har väl hittat någon balans och har en hyfsat normal tillvaro med hund, sambo, son och hus.