Danserna i parken var populära. Men övriga musikevenemang i parken var inte populära hos alla. Bertil Thorén, som var vd för Folkets Hus och park i Motala 2003-2010 påpekar att det under alla år strömmade in klagomål: "Nästan under hela resans gång" kritiserade inte minst närboende konsertljudnivåerna, berättar han.
– Jag har aldrig hört något från de boende i området om "vad trevligt att ni gör det här". Tvärtom har det som har kommit fram varit negativt.
Bertil Thorén beskriver också hur situationen för parken förändrades under hans tid. Chefer före honom, då separata för parken och Folkets Hus, hade tillsammans ett kommunalt bidrag på 6,4 miljoner kronor, ett bidrag som kommunen tog bort under hans chefstid.
– När så mycket pengar försvinner ur ens budget förändrar det situationen oändligt mycket.
Antalet anställda minskades då från 44 till 23.
Bertil Thorén, som ju själv varit kommunpolitiker för Socialdemokraterna, säger att han inte lägger några politiska värderingar i det skedda. Intresset för att sänka bidragen fanns över hela den politiska skalan.
Av brandsäkerhetsskäl minskades hur mycket folk de kunde ta in.
– Jag har ingen kritik mot det, jag förstår att det var av säkerhetsskäl. Men går man från möjliga 3-3.500 personer och ner till 1500 så gör det inte saken bättre när det gäller att få ekonomi i det, säger han.
Han berättar också att besökarantalet var uppdelat på två plan.
Trots klagomålen och de ekonomiska problemen minns han vd-tiden som oerhört intressant.
En eventuell rivning av parken för att ge plats åt Lalandias stugby har han inga sentimentala känslor inför.
– Då menar jag att då är ju parkens saga all.
Thomas Massi Karlsson, vars morfar för övrigt var parkchef för länge sedan, hyrde parken och arrangerade danser under några år från runt 2015 och så länge man kunde hyra parken av kommunen.
- Vi hade om jag inte missminner mig nästan 700 personer i snitt.
Långväga dansare sov i husvagnar och husbilar berättar han. Då scenen och dansrotundan är så stor kunde flera band spela samtidigt. Det gick att skilja alkoholen från det andra och ha ett partyband i lokalen Galaxen.
Vissa dagar var extra speciella.
– Juldagen var fenomenal, det var massor med folk. Och långfredagen.
Thomas Massi menar att intresset för dansarrangemangen var stort och tycker det är synd att de fick läggas ned.
– Vi hade fortsatt än i dag om vi hade fått, för efterfrågan fanns.