Emil drömde tidigt om att bli filmskapare och har gjort film sedan 15 års ålder. Efter teaterstudier på Bona folkhögskola och i Norrköping har filmskapandet tagit fart. Nu är det dags för förhandsvisning av en film som han och några kollegor gjort.
Vad är det för film?
– Det är en antologifilm som heter "The gated community". Det är korta filmer som är fristående från varandra, men som ändå går under samma tema. Det handlar om en man som knackar dörr för att samla in pengar till ett fraktfordon till militären. Men mannen får ingen respons och blir till slut vansinnig. Jag vill inte avslöja för mycket, haha!
Vad är det för genre?
– Det är en lågbudgetfilm med kategorin skräckkomedi. Vi har bland annat filmat några scener i Motala.
När började ditt filmintresse?
– När jag första gången såg en skräckfilm, jag såg faktiskt mycket skräck som liten. Det kanske låter lite konstigt haha, men där började det. Första filmen var "Besökarna" från 1988. Jag visste att det inte var på riktig men ändå påverkade den mig så starkt. Jag minns att jag var rädd i flera veckor. Hur kunde den påverka mig så mycket när jag visste att det inte var på riktigt? Redan då visste jag att film var min grej.
Var hittar du inspiration för att göra film?
– Jag hittar inspiration överallt. Men bland annat från filmregissören Peter Jackson. Jag drivs av det här med att göra lågbudgetfilm, hur mycket man kan få ut av så lite så möjligt. Jag fascineras av lågbudgetfilmer, eftersom där finns det mer kreativitet. Ju större budget du har desto mindre kreativitet får du.
Hur började ditt intresse för teater och film?
– Den som introducerade mig för teater var pappa, han tog med mig en dag på Shakespeare på Gräsgården i Vadstena när jag var liten. Det är rätt häftigt, för jag har ADD och hade jättesvårt i flera sammanhang att sitta still och sköta mig. Men när jag fick se föreställningen satt jag blixtstilla i tre timmar. Efter den gången såg jag om den föreställningen hela sex gånger. För mig var det som en levande film.
Filmen har förhandsvisning på fredag, hur känns det?
– Det känns bra! Filmbranschen är egentligen ett ganska otacksamt arbete, men jag är väldigt stolt och nöjd över mig och mina kollegors arbete. Genom alla mina år som filmskapare så har jag fått uppoffrat mycket. Men att se sina färdiga filmer är som att hålla ett barn, om man har fått människan att antingen skratta eller gråta har man lyckats.