Uppvuxen i ...
– Det började i skolan, vi var skolkamrater och gick på gymnasiet i Motala allihopa.
Toll och sångaren och gitarristen Pontus Olsson (1948-2009) var väldigt goda vänner och spelade musik tillsammans. De bildade i början av 60-talet Beathovens tillsammans med Bosse Palmqvist (bas) och Arne Linder (trummor).
Bandet blev framgångsrikt, inte bara i Motala. Enligt Bengt Toll kom framgångarna "rätt fort".
– Det fanns ett sug efter den här typen av band efter Beatles genombrott i början på 60-talet. Så det var kul om det fanns några svenska som försökte låta som dem och spela som den typen av musik.
En lite äldre kille än de i bandet hade enligt Toll körkort och var driven.
– Så han blev på något vis vår manager.
De spelade in skivor och åkte runt och spelade i Sverige. På somrarna spelade de i folkparker.
Bengt Toll berättar att skivproduktionen utgjordes av fem singlar. Han tycker att några av dem var ganska bra.
– Man kan lyssna på åtminstone en av dem idag och säga att "ja, men det här var inte så dumt!".
De kom nästan in på den stora radiotopplistan Tio i topp. Dessutom blev de säger Bengt Toll omskrivna i den legendariska tidningen Bildjournalen.
– Där hade vi något mittuppslag. Det tyckte vi var väldigt fräckt!
Toll säger också att de spelades lite i radio.
– Så det var på det sättet hyggligt framgångsrikt av några skolkillar, vi gick ju kvar i skolan allihopa. Och hade väldigt kul.
Det sista året var de fem medlemmar eftersom Hasse Melin (gitarr) kom med i bandet säger Bengt Toll.
När medlemmarna tog studenten och flyttade iväg, gick de också åt olika håll. Det var enligt honom runt 1966-1967 som bandet splittrades.
Den nu bortgångne Pontus Olsson skulle komma att ägna även sitt senare liv åt musiken. Han blev nämligen framgångsrik ljudtekniker och producent.
Bengt Toll berättar att Beathovenstiden för honom har betytt att han tidigt fick en sorts självkänsla och självkännedom för att vara så ung.
– Och en vana vid att uppträda, tala för sig och skriva.
En av höjdpunkterna i Beathovens karriär tycker Toll var att få göra skivorna.
– Att man blev spelad i radio och så. Och att vi vid ett tillfälle var förband till The Who.
Bandet har spelat på nostalgigalor i Motala under 2000-talet men kommer inte att återförenas igen.
– Nej, det skulle inte vara möjligt och framförallt inte utan Pontus.
Bengt Toll "spelar hela tiden fortfarande" men nu mest på egen hand. Yrkesmässigt har Toll hela livet jobbat med radio, tv och film, något han tror bottnar i att bandtiden visade att man kan göra sådana saker,
Han ger sin egen syn på hur Motala var.
– Stan var liten, det var hela tiden lätt att ta sig till varandra. Jag tror att skolorna var väldigt bra och tillåtande.
Gillet i Varamon var speciellt tycker Bengt Toll.
– Det var nog ganska sällsynt att det fanns en plats där man kunde spela.
När det gäller var man höll till som ung i Motala minns Toll förutom Gillet att det fanns en ungdomsgård på Ekön.
– Där kunde man också spela.
Motala lämnade han 1967-68 och han bor sedan dess i Göteborg.
Bengt Toll hade sina föräldrar kvar här ett tag men har idag ingen relation till staden. Toll avslöjar att han under sin tid här skrev om pop i MVT.
Han tycker att tiden med Beathovens var väldigt kul
– Ibland kan jag tänka på Motala så här att "det var ändå trevligt att växa upp där".